ÅA fick ny teologiprofessor med erfarenhet av #metoo-arbete i Sverige - "Jag pratar gärna om svåra saker"

Cecilia Nahnfeldt möter gärna sin egen rädsla.

Bara den som är rädd kan också vara modig.

Det är inte alltid lätt. Men som kvinna, präst och genusforskare har hon härdats.

Inte så att hon blivit cynisk utan tvärtom: övertygad om att det finns en jordmån att bearbeta.

Hon gräver där hon står. 2017 var det i Svenska kyrkan som forskningschef under #metoo.

Nu befinner hon sig på Biskopsgatan i Åbo, på Teologiska fakulteten. Där utnämndes hon till professor i praktisk teologi den 1 februari.

Sakristian otryggt rum

I Svenska kyrkan visade det sig under #metoo att det mest otrygga rummet var de enskilda samtalen. Där bara två personer var närvarande, till exempel i en sakristia.

Nahnfeldt ansvarade för berättelserna som samlades in. Att de inte avfärdades utan att det blev forskat på, av en extern forskare.

Svenska kyrkan visade sig framstå både som en riskarbetsplats men också som en organisation med rutiner för att varsamt och på allvar hantera anmälningar om sexuella trakasserier.

"Jag ska inte bli undervisad av en präst!"

Till utmaningarna i att kombinera ett forskningsintresse för både teologi och genusstudier hör paradoxerna.

Kyrkan är inte precis känd för sin medvetenhet vad gäller maktstrukturer.

Den medvetenheten finns dock hos många i dagens unga generation.

Nahnfeldt berättar om en incident då hon föreläste en kurs i kvinnohistoria. Då hon presenterade sig som präst reste sig en av kursdeltagarna och marscherade ut med orden ”Jag ska inte bli undervisad i kvinnohistoria av en präst!”

Nahnfeldts representation var ”fel”. Det skedda illustrerar vilka slags krockar som sker på universiteten idag.

– Men ska jag göra rätt, och vara rätt, hela tiden, kan jag ju inte ta ett enda steg, säger Nahnfeldt.

Akademiska studier är inte aktivism

I gränssnittet mellan att vara akademiker, prästvigd och samhällsengagerad tvingas Nahnfeldt ständigt rannsaka sig själv.

Det akademiska arbetet ska utmynna i studier och ny kunskap, inte aktivism. Den teologiska fakulteten har heller inte som uppgift att lära sina studenter att tro.

Hur hanterar du dina roller?

– Genom att våga gå fel ibland. I vissa situationer är det svårt att hålla isär det egna engagemanget och professionen, säger Nahnfeldt.

Kvinnoprästmotstånd på ÅA

Teologerna på Åbo Akademi är en liten krets. Där möts människor med olika bakgrund och därifrån går många ut i församlingar för att predika och leda.

Sedan 1960 har kvinnor prästvigts i Sverige, sedan 1988 i Finland. Att det funnits och finns ett kvinnoprästmotstånd på fakulteten är väl känt.

Som kvinna, prästvigd och ny professor – har du märkt av motståndet?

– Ja, det finns. Här som på andra ställen.

Cecilia Nahnfeldt säger att hon gärna vill vara med och göra också svåra saker möjliga att tala om.

– Genom att ställa frågor och peka på det jag ser som jag tycker behöver pratas om, till exempel i lärarkollegiet. Jag har erfarenhet av sätt att tala om svåra frågor som jag hoppas fanns med i tankarna när jag rekryterades.

Men först gäller det att visa på en öppenhet och att lyssna.

– Jag vill inte klampa på. Jag vill först bli bättre på att läsa samtalskulturen här, som är annorlunda än den jag är van vid, säger hon.

Cecilia Nahnfeldt

"Det gör ont i mig"

Redan som 12-åring såg Cecilia Nahnfeldt vad rädsla i kombination med församlingsliv kan ställa till med. Vad finns i bagaget hos den som sluter sig?

För den som inte tar emot nattvarden då det är hon som delar ut den, är inte elak eller dum.

– Men det gör ju ont i mig. Och gör organisationer inte upp med hur människor gör varandra illa, då har den organisationen skuld kvar.

Tar på genusglasögonen

Cecilia Nahnfeldt forskar gärna i hur kyrkan jobbar i relation till det omkringliggande samhället.

Det kan utmynna i studier av maktstrukturer.

Hon ger ett exempel. I en tid då det kyrkliga engagemanget sjunker som en sten finns det ett område där församlingarna hyllas med en mun: diakonin. Då kyrkan hjälper samhällets svagaste – då applåderas det i både koja och slott.

Men internt, i den kyrka där det primära varit gudstjänsten, är applåderna inte lika kraftiga. Där ställs i stället frågan: Är det faktiskt kyrkan som ska göra det här?

Då tar forskaren på sig genusglasögonen. Med dem ser hon diakonins kvinnor och den patriarkalt kodade högmässan. Hon ser inte i svart och vitt men hon ser tillräckligt mycket för att bli nyfiken.

Tro uttrycks på många sätt

Den nyfikenheten har fört Cecilia Nahnfeldt till en professur i Åbo. Praktisk teologi studerar vilka uttryck den kristna tron tar sig. Länge var fokus på hur man predikar, firar gudstjänst, undervisar och själavårdar.

Men kristen tro uttrycks idag på så många sätt.

Därför behövs nya perspektiv. En del av dem har Cecilia Nahnfeldt i sin verktygsback.