Reportage

200 kubik död ved hjälper naturen på traven i Kulla, Kimitoön

Stora insatser görs som bäst för att påskynda naturens återhämtning i Kulla naturskyddsområde i Dragsfjärd. Naturskyddsområdet grundades av Konestiftelsen år 2017, då stiftelsen köpte det 130 hektar stora området av Kimitoöns kommun.

Stiftelsens strävan är att kompensera den inverkan på miljön som mångårigt skogsbruk har haft här och restaurera skogsområdet för att skydda skogens mångfald och artrikedom.

Området har länge tillhört kommunen och i decennier har skogens skötts som ekonomiskog.

– Restaureringen startade för tre år sedan, då med bekämpning av invasiva arter, berättar agronomie- och forstdoktor Panu Kunttu, som planerat forsknings- och restaureringsarbetet.

Intill naturskyddsområdet finns en gammal avstjälpningsplats, varifrån jätteloka, jättebalsamin, lupin och jätteslide spridit sig, främst från de jordmassor som förts hit. Området har avgränsats och så har man handgripligen rivit upp växterna och deras rotsystem, eller täckt in dem med presenningar så att de sakta mak förtvinar.

Arbetet har gett resultat: som exempel har de 200 lupinerna i år blivit 20.

I våras blev det dags för åtgärd nummer två. Då flyttade man hit 200 kubikmeter döda, murkna trädstammar. De fanns på den gamla avstjälpningsplatsen och väntade egentligen på transport till Dalsbruk där de skulle bli flis.

– 5 000 arter i Finland, till exempel djur- och svamparter, är beroende av död ved. Men skogsbruket har gjort att det nu finns 95 procent mindre död ved i skogarna, säger Kunttu.

I stället för 100 kubikmeter död ved per hektar, som det borde finnas, är mängden nu nere i fem kubik per hektar i Finland. På grund av det här är hundratals arter hotade.

Vi styr stegen in mot naturskyddsområdet och möts genast av stora högar med gamla stammar i oorganiserade högar. Så här försöker man efterlikna hur detta hade skett på naturlig väg, men utan att föra stammarna långt in i skogen och skada marken med de stora maskinerna.

Redan syns liv i högarna

Även om stammarna inte legat här mer än några månader syns redan liv i högarna – små tickor har fått fäste i ändan på fler av stammarna, och enligt Kunttu finns här också nya mossor och insekter. Det handlar om arter som inte kan leva någon annanstans än just i död ved. Kunttu talar om en akut biodiversitetskris i Finland.

– Det är sällsynt att man transporterar ved någon annanstans ifrån. Konestiftelsen är här en föregångare, säger Kunttu, men poängterar att det bästa förstås är om naturen får sköta det här på egen hand.

Men för de hotade arterna är det bra om hjälpen kommer så snabbt som möjligt.

Diken fylls igen

Den tredje åtgärden man gör i området är att fylla upp gamla diken, för att stoppa det naturliga vattnet från att rinna i väg. Det här gör man för att återfå de ursprungliga granmyrarna i skogen. Då skogsbruk ännu bedrevs här dränerades myrarna och de fuktiga skogarna genom dikning.

Cirka 80 procent av myrarna i södra Finland har dikats. Det här är huvudorsaken till att mer än hälften av Finlands myrtyper nu är utrotningshotade.

– Beroende på skogstyp fylls dikena här nu upp, eller så bygger man en serie dammar av dikena.

Det är inget litet jobb, eftersom här finns ungefär fem kilometer diken. Åtgärden är inte unik för Kullaområdet – staten utför liknande restaureringar i hela Finland.

Det maskinella arbete som utförs i och med restaureringen anlitar stiftelsen lokala entreprenörer för. Vid grävskopsspakarna djupt inne i skogen sitter Anders Blomqvist. Det är första gången han har ett sådant här uppdrag, men åtminstone hittills har uppdragsgivaren varit nöjd med hans arbete. För Blomqvists firma Sev-Dig är det här ett stort uppdrag, som tar ungefär två veckor att utföra.

Kunttu räknar med att åtgärderna med att fylla igen dikena kommer att visa konkret resultat redan vid nästa rejäla nederbörd eller allra senast vid snösmältningen.

Många fördelar med myrmarker

Enligt Kunttu har återskapandet av myrmarker många fördelar för miljön: biodiversiteten gynnas, myrmarkerna är ett bra kollager och dessutom förbättras vattenkvaliteten.

Det stora restaureringsarbetet beräknas nästa vecka vara klart, åtminstone för den här gången. Men kampen mot de invasiva arterna kommer att fortsätta även nästa år.

Arbetet i Kulla kommer att följas upp och evalueras för att se vilken inverkan åtgärderna har på biodiversiteten. Den första uppföljningen görs om fem år. Kunttu gissar att vissa fågelarter, mossor samt tickor och skinnsvampar kommer att trivas bättre här framöver.

Gammelskog bevarad

Här i samma skog finns en 140 år gammal del bevarad. Kunttu ser möjligheten att de arter som trivs där framöver kommer att sprida sig till den omgivande restaurerade skogen.

En orsak till artbristen i dag är att de gamla bevarade skogarna är få. Förutom att här är skuggigare, träden är grövre och större säger Kunttu att skillnaden till den yngre ungefär 40 år gamla skogen är att här häckar arter som behöver gamla skogar, som till exempel duvhök, mindre flugsnappare, talltita och tjäder.