Förflytta dig till innehållet

Är vi fångar i en smittkedja?

För drygt hundra år sedan lade Louis Pasteur och Robert Koch grunden till vår uppfattning om mikrobernas smittspridning. Detta har lett oss in på det enkla spåret ”En sjukdom, en orsak, ett läkemedel”, i vilken livets bredd och komplexitet sedan i stort blivit åsidosatt. Trots det, gjorde Pasteur en helomvändning, då han låg på sitt yttersta , då han erkände att ”Mikroberna är intet, näringsunderlaget allt!” Men då hade smittotåget redan rusat iväg och var inte att stoppa på sitt enkelriktade spår. Forskare med annan mening ignorerades eller helt enkelt kördes över.

Bästa läsare, mänskan hälsosyn är betydligt mera komplex än i tesen ovan. Detta lyfte jag fram tidigare, då jag beskrev mänskans väsensled och den näring eller belastning som envar av dessa kan utsättas för och som utgör grunden för smittans benägenhet att sprida sig. Bland annat dålig kondition och svag motståndskraft blir begärligt näringsunderlag för mikroorganismerna och underlättar så deras smittspridning. Nu vill jag bredda synen och gå vidare från individen till större grupper, rentav folk och kontinenter. Vi märker genast att situationen kan variera oerhört  mycket, att somliga har god motståndsförmåga, medan mycket många däremot utgör gott näringsunderlag för olika slags smitta.

De mest skriande orsakerna är bristen på mat och rent dricksvatten. Tiotals miljoner barn och unga dör årligen på grund av detta. Därtill kommer ännu betungande faktorer som dålig hygien, osäker skolgång, hög arbetslöshet, social osäkerhet, krig med mera Och man kan fråga sig: Är dessa så orsakade dödsfall mindre värda än den bråkdel av fallen som coronans offer står för?

Beräkningar visar att om bara 0,1 procent (sic!) av utgifterna för världens totala vapenindustri och kapprustning kunde öronmärkas för att motverka svält, så skulle denna kunna övervinnas. Mat finns. Att ordna med fördelningen är ingen övermäktig uppgift. Vi är således alla inlemmade, på ett eller annat sätt, i den här ohållbara, minst sagt olustiga situationen.  Samtidigt blir vi tvungna att konstatera att vår värld är sjuk. Den här sjukdomen har pågått i decennier, är mycket värre än pågående pandemi, som nu så överraskande tagit oss alla på säng! – Vad kan vi då lära oss av nu pågående pandemi?

Vi kan helt enkelt sträva till att envar av oss utgör ett så ogynnsamt näringsunderlag för till buds stående mikroorganismer som bara är möjligt, det vill säga att vi strävar till att höja den allmänna hälsonivån och motståndskraften hos mänskor överlag. Detta kan lyckas genom att mänskorna och deras olika väsensled har tillgång till både behövlig mångsidig näring, skolgång, stimulerande och andligt spis. Sådana satsningar skulle minska på denna vår civilisationssjuka  och få vår värld att må bättre. Dessutom skulle detta lätta på trycket orsakat av smittkedjans fjättrande bojor. Och inte att förglömma: Också underlätta naturens och klimatets belastning och på den vägen deras välbefinnande.

 

Rolf Nylund 

Åbo

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *