Förflytta dig till innehållet

Är det bara jag som vill ha en hobby?

Thilda Nordell.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Det verkar ha blivit vanligt för ungdomar att inte ha en hobby.

Speciellt i Dalsbruks högstadium är det många som inte har någon hobby överhuvudtaget.

Jag bor på Kimitoön och går på klass nio i Dalsbruks högstadium. I min skola går det elever som kommer från flera små byar och holmar på södra delen av ön, inte enbart Dalsbruk. Några exempel är Kärra, Björkboda, Hitis och Högsåra. 

Många har slutat med fotboll under de senaste åren och detta tycker jag är värt att ta upp. 

Jag är en av de två flickor som spelar fotboll i min klass. Förut har flera spelat, även vissa som bor i Dalsbruk, men inte längre.

Jag tycker i allmänhet att många i min ålder inte har något de är intresserade av, att det har normaliserats att inte ha en enda hobby numera.

De flesta brukar påstå att det skulle vara onödigt för dem att ha en hobby, då de hellre spenderar fritiden med vänner eller kollar på Netflix hemma i sängen.

Jag menar såklart inte att alla borde börja spela fotboll, men åtminstone försöka hitta något de tycker om att göra på sin fritid. Det lär nog finnas tid över till att umgås med vänner och annat, även fast man har en eller flera hobbyer.

Jag förstår att unga i min ålder inte ger sig tid till att vara riktigt lika aktiva på fritiden som många var då de var yngre, men det kan inte vara hälsosamt att inte ha något annat än skola i sitt liv heller.

På Kimitoön finns det ett stort utbud av fritidsaktiviteter för olika åldrar, så det borde inte vara så svårt att hitta något man gillar. 

Åtminstone för mig har fotbollen både underlättat skolgången på många vis samt stärkt mitt välmående psykiskt och fysiskt.

Då man tränar fotboll, behöver man inte tänka på annat än just fotboll i någon timme, vilket oftast är väldigt befriande. Tack vare fotbollen har jag även fått nya vänner från andra delar av ön och fått ta del av många roliga upplevelser genom åren.

I lagsporter får man också lära sig att samarbeta och ta vara på andras styrkor och egenskaper. Fast man inte alltid känner samma iver att fara på träning då det ibland kan ösregna eller kännas jobbigt, är känslan i kroppen efteråt obeskrivligt skön.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter