Reportage

Anton Nervander i Västanfjärd visste att han ville bli kantor redan i tonåren – ”Musiken har alltid varit en viktig del i mitt liv”

Det är i ett varmt upplyst och tyst församlingshem i Västanfjärd som Anton Nervander tar emot mig i.

Medan vi slår oss ner vid ett av borden i salen frågar jag om det ofta är så här lugnt och han menar att det nog för det mesta är det, fast det förstås är snäppet mer stilla över sommaren. Vi är överens om att rofylldheten är väldigt behaglig.

Det är också här i Västanfjärds kapellförsamling, och i Hitis kapellförsamling, som 22-åriga Anton har fungerat som t f kantor sedan hösten 2019.

Men att det var vid orgeln han ville tillbringa sin karriär visste han redan långt innan det.

Vid tillkännagivandet av årets Axelpriser i Kimitoön, lyftes Anton Nervander fram bland dem som i fjol erhöll hela två utmärkelser: Årets Ungdomspris och Årets Unga Kulturpris.

-- Jag är nog lite förvånad över priserna, eftersom det ju trots allt finns så många drivna ungdomar här som skulle vara värda dem. Men det är såklart väldigt roligt, och stämningen under prisutdelningen var fin, säger han.

Axelprisen tillägnas årligen personer i kommunen som varit framgångsrika eller som på något sätt har utmärkt sig inom kategorier så som kultur, företagande eller idrott, eller som i allmänhet är en positiv förebild för övriga kommuninvånare.

Eftersom det inte arrangerades en prisutdelning år 2020, då Anton tilldelades sina pris, uppmärksammade hans utmärkelser i stället tillsammans med årets pristagare under en liten ceremoni vid Sagalunds museum den 9 juli.

Musiken ledde vägen till kantorskapet

I motiveringen till att Anton ansågs förtjäna utmärkelserna, underströks hans musikaliska talang och glada attityd, och visst är musiken utan tvekan en stor passion.

Han var inte äldre än sex år då han blev förtjust i dragspel och insåg att det var ett instrument han ville lära sig spela.

-- Vi hade den dåvarande prästen på besök hemma hos oss en gång, och hennes man hade med sig sitt dragspel. Jag tyckte det såg väldigt roligt ut när han spelade på det så jag fick prova lite, minns han.

Efter det tog han lektioner i dragspel vid musikinstitutet Arkipelag under resten av sin skoltid och är fortsättningsvis en aktivt anlitad musiker runt om i Kimitoön på sin fritid.

Hur kommer det sig då att det var just kantorskapet som lockade?

-- Jag hade faktiskt övervägt att utbilda mig till fastighetsskötare först, men musiken vann nog i slutändan. Den är mycket viktig för mig, säger han leende.

Antons tycke för orgeln, som han fattade i Västanfjärds kyrka redan som 12-åring, hade naturligtvis också en betydande inverkan.

-- Kyrkan brukade vara öppen om somrarna på den tiden, så jag frågade den dåvarande kantorn om jag fick prova spela lite. Det var första gången jag satte mig ner vid en orgel, men på den vägen är det.

Några år senare tipsade Antons kompisar honom om att det fanns en förberedande kantorutbildning i kyrkomusik vid Lärkkulla folkakademi i Karis. Dit bar det därmed av genast efter årskurs nio.

Orgeln kräver övning och tålamod

Jag kan inte låta bli att undra hur vanligt det egentligen är att ungdomar väljer att rikta in sig på kyrkomusiken?

Inte alltför allmänt, visar det sig, när han berättar att han var den enda studerande på den linjen under sina två år i Lärkkulla.

-- Men jag hade många timmar med dem på pop- och rocklinjerna i stället. Bara lektionerna i orgelspelandet hade jag själv, säger han.

Orgeln är inget instrument som man bemästrar över en natt, utan det kräver dedikerat övande, konstaterar Anton.

Den är samtidigt både ett blåsinstrument, med pipor ordnade i stämmor och med mekanisk lufttillförsel, och ett tangentinstrument, spelat från en eller flera klaviaturer.

-- Det svåraste är nog att hålla koll på alla de olika stämmorna, och det tog sin tid före händerna och fötterna började löpa i samspel, säger han.

Notläsandet är också något han utmanats av och därmed en stor orsak till att han i stället ofta föredrar att spela på gehör, vilket han gör med bravur. Det står i alla fall klart när han sätter sig ner vid orgeln och improviserar fram en vacker melodi utan bekymmer.

Det är ofta så han gör vid mellanspelen i andakterna, förklarar han.

Aktiv och omtyckt musiker i de lokala kretsarna

Musiken är närvarande också när Anton inte jobbar, men i lite andra former. Förutom dragspel och orgel spelar han utan problem dessutom gitarr, piano och bas.

Det här innebär att han ofta tillfrågas delta som musiker vid olika lokala evenemang, marknader och bröllopsfester.

I sommar har han bland annat varit en del av orkestern vid årets uppsättning av Västanfjärds sommarteater, där han tidigare år agerat skådespelare.

Intresse för att starta ett eget band tillsammans med kompisar eller andra lokala förmågor har han också haft ett tag, det har bara inte hunnit bli av ännu, ler han.

När Anton inte musicerar är han aktiv i Västanfjärds frivilliga brandkår. Där har han varit medlem sedan 10-årsåldern och leder nuförtiden vanligtvis juniorverksamheten, men på grund av coronaläget har man inte haft möjlighet att ha några fysiska övningar på länge.

Det är med andra ord full rulle för honom hela tiden, men när det uppstår luckor i schemat passar han på att renovera hemma i det egna huset.

Framtiden står öppen

Efter snart två år i Kimitoöns församling, och flera år av sommarjobb vid Västanfjärds kyrka innan det, trivs Anton väldigt bra med sitt jobb.

Det är främst kyrkans olika evenemang och förrättningar som håller honom sysselsatt med kantorskapet, medan han utöver det assisterar vaktmästaren vid behov.

-- Allt fungerar mycket bra, jag har inget att klaga på, säger han.

Tjänsten som kantor söker han på nytt varje år och för tillfället finns inga omedelbara planer på någon förändring.

Tankar på eventuella vidarestudier i framtiden har han ändå, och det skulle antagligen i så fall bli i kyrkomusik vid Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad.

Men om och när det blir av återstår hur som helst ännu att se. Fram till dess är det Anton som församlingen i Västanfjärd och Hitis har nöjet att höra framföra orgelstycken under kommande andakter och tillställningar kyrkan.

1.8 kl. 10.59: Artikeln korrigerad i profilrutan; det stod att Anton har nio syskon, men är nu rättat till att de är nio syskon sammanlagt. Anton har därmed åtta syskon.