Robin Sjöstrand 25.03.2021 05:002

– Har du några mjölkbegränsningar, laktos eller vegemjölk? frågar Anders Helenius innan han går bort till espressomaskinen som står i hörnet av det ljusa köket i, som bjuder på utsikt över några åkrar på Pargas landsbygd – och över en havsvik som kunde ha varit vacker om vädret hade tillåtit det.

Kaffemaskinen finns i köket för vinterförvaring – den är lånad av en kompis som har stuga i närheten och inte vill ha den stående i en oisolerad byggnad under den kalla årstiden – och då vore det ju onödigt att låta den stå oanvänd.
Helenius får fram två koppar cappucino och sätter sig. På betryggande avstånd, som man gör i coronatider.

Tanken är att vi ska prata om humor och språk, humor och jobb, humor och corona, men vi börjar ändå med det mest aktuella.

För två veckor sedan gick det sista avsnittet av nyhetssatirprogrammet Noin viikon studio på Yle, efter tre år och sammanlagt sju säsonger. Helenius, som ledde programmet tillsammans med Eeva Vekki, var dessutom en del av skrivarteamet i föregångaren Noin viikon uutiset.

Totalt betyder det att Noin viikon… har varit en del av hans liv i sex och ett halvt år, något som gör det till det längsta anställningsförhållande han haft. Men trots det har Helenius inte tid att bli nostalgisk.

– Jag har frilansat i 15 år, och det senaste vanliga jobbet jag hade var ett sommarjobb på Ålandsbanken, säger Helenius, som studerade organisation och ledning på Åbo Akademi innan livet drog in honom på humorns väg.
Det innebär, menar han, att han är van med snuttjobb, van att inte veta vart livet bär näst. Och sin vana trogen är han redan i gång med nästa projekt.

– Vi skriver manus till en tv-serie, men det är ännu osäkert i vilket format den blir. Det kanske är bäst att jag inte säger så mycket mer, säger Helenius och ser hemlighetsfull ut.

”Inser ju att jag är priviligerad som har jobb”

Projektet innebär åtminstone att Helenius har jobb till juni och fortsättning i höst. Och det gör också att hans tur med att hitta jobb som komiker under coronaepidemin fortsätter.

När pandemin slog till var han involverad i Noin viikon studio och den plötsliga nedstängningen påverkade inte honom rent jobbmässigt. Under hösten kunde de dessutom spela in med publik – visserligen något begränsad, men fortfarande fysiskt på plats.

Efter årsskiftet skedde inspelningarna utan publik, något som påverkade programledarna.

– Det är klart att det är skillnad på att ha 150 personer som inte har hört skämten innan och några pinnar från redaktionen i publiken. Livereaktionerna uteblir, och det kändes lite konstigt, säger han.

Sommaren, som annars brukar gå i stå upp-komikens tecken, tillbringade han fem veckor som morgonvärd på Yle Åboland.

– Jag fick höra att de hade en lucka och ringde upp och kollade om jag fick komma och köra morgonstudion. Det var länge sedan jag var på radion och det var kul.

Han saknar ändå ståuppkomiken och väntar ivrigt på att få stå inför en publik igen.

– Men jag inser ju att jag är otroligt privilegierad som har jobb just nu. Många i min bransch lider stort och det är tufft att se att folk som investerat stora delar av sitt liv och sin själ i det här nu håller på att gå under, säger han.

Humorbanan var ett pragmatiskt beslut

Att Helenius skulle bli komiker var aldrig något ödesbestämt, det var ingen dröm. Snarare var det en ekonomisk verklighet som gjorde att han tog den vägen, och han förhåller sig pragmatiskt till det hela.

– Det finns inte någon romantisk historia om hur jag slog mig in på humorbanan. Jag studerade på ÅA och vi fick vårt första barn. Stå upp-komiken gav mera pengar än studierna och därför tog jag den vägen.

Att det blev stå upp-komik från början säger han var en naturlig fortsättning på att han stått på amatörteaterscenen. Han fick också chansen att göra olika produktioner med Teaterboulage och Åbo Svenska Teater.

– Så här i efterhand är jag glad att jag kan jobba med det här på heltid, säger han.

Robin Sjöstrand

Redan från början har Helenius jobbat både på finska och på svenska. Han kommer från en enspråkig familj, men räknar sig som tvåspråkig – eller trespråkig om han räknar med engelskan.

Ofta hör man komiker prata om hur det skiljer sig att vara rolig på olika språk, men Helenius håller inte med. För honom är humor något universellt.

– Humorn sitter egentligen hos publiken. Skämtstrukturen är likadan oberoende vilket språk man talar, det enda som skiljer är de referenspunkter som publiken har. Att skämta om finlandssvenskar åt finlandssvenskar är inte samma sak som att göra det åt finskspråkiga, men det beror på att de har olika referenser. Om jag åker till USA och skämtar om finländare kan man inte heller göra det som hemma, eftersom referensramarna skiljer sig.

Helenius har också själv gjort stå upp-komik på engelska. Han säger att det viktigaste i de situationerna är att vara den man är. Om det går lite långsammare på engelska, så går det långsammare för att man är sig själv.

– Se på Ismo Leikola som är i Los Angeles och gör stå upp-komik på engelska. Han gör det inte som amerikanarna, utan han gör det som den han är – men ändå utan att på något sätt förstärka eller förlöjliga det.

Humor som att dissekera en groda

Att jobba med humor är att konstant vara tvungen att vara kreativ – men allting sker inte via stora vulkanutbrott av inspiration. Största delen av ett program som Noin viikon studio jobbas till exempel fram ganska systematiskt.

– Man kommer inte på skämt. Man skriver dem. Visst händer det att saker kommer via inspiration, men oftast är det jobb bakom. När vi jobbade fram programmen så var det våra brainstorming-sessioner som var roliga. Att sedan skriva ner och slipa skämten var inte alls lika kul.

Men vad är det som gör att något är kul?

– Författaren EB White sa ”att analysera humor är som att dissekera en groda. Ingen tycker egentligen om det och grodan dör för det mesta”, säger Helenius och det är tydligt att han är av samma åsikt.

Men han kan gå med på att skratt är en grundläggande reaktion på något oväntat.

– Se på små barn, till exempel. Om man skrämmer dem med ett ”bu!” så reagerar de med skratt. För en vuxen krävs lite mera, men det är samma princip.

Satir räknas ofta som en viktig del av en fungerande demokrati. De senaste åren har största delen av Helenius arbete inneburit just nyhetssatir, men han vill ändå inte ta ställning till det påståendet.

– Jag tycker inte att det är min roll som satiriker att bestämma om satir är viktigt eller inte.

En vanlig fråga som komiker brukar få är om man kan skämta om allt, men en mer relevant fråga är kanske om man ska skämta om allt?

– Det tycker jag att man ska. Men då är det viktigt att komma ihåg att oberoende vad man gör så kan man göra det bra eller dåligt. Man ska skriva dikter eller låtar om allt också – men då ska man göra det bra.

Helenius är förvånad och lite smickrad över reaktionerna på att Noin viikon studio läggs ner. Som till exempel tittaren som berättade att hen fick alla sina nyheter från programmet – var skulle hen nu få sina nyheter ifrån?

– Hur skulle det vara med … nyheterna? Vi hade aldrig som ambition att vara ett nyhetsprogram – vi ville inte vara det. Men å andra sidan har vi också hört om dem som börjat titta på nyheterna tack vara oss, och det var ju kul att höra, säger han.

Hur hösten och övriga framtiden ser ut är ännu osäkert. Precis som för alla andra beror allting på hur pandemin utvecklas.

– Jag har tre eller fyra bokningar i kalendern i höst, men i övrigt är det tomt. Vi får se hur det blir när samhället öppnar upp igen.

Robin Sjöstrand
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln