ÅU 16.05.2022 09:552

Åland och Nato. Den 6 maj 1920 beslöt Finlands riksdag att ålänningarna skulle befrias från värnplikt och istället vara skyldiga att delta i fädernelandets försvar vid lots och fyrinrättningar enligt särskild lag.

Sedan dess har riksdagen upprepat motsvarande bestämmelse i ytterligare två självstyrelselagar.

Ålänningarna har enligt beslut i Finlands riksdag befriats från värnplikt i snart 100 år. Frågan har diskuterats från och till men status quo består.

I det senaste förslaget till ny självstyrelselag som tyvärr ligger och samlar damm på Justitieministeriet föreslås en modernisering av den aktuella bestämmelsen: ”Den som har hembygdsrätt är befriad från skyldigheten att göra värnplikt. Detta gäller dock inte den som efter att ha fyllt 12 år flyttat till Åland. Bestämmelser om obligatoriskt deltagande i verksamhet för landets civila försvar av Åland för den som är befriad från värnplikt enligt denna lag utfärdas genom lagtingslag.”

Det anses inte förenligt med principerna för en rättsstat att frånta medborgarna en konstitutionell rättighet som man en gång förvärvat i grundlagsenlig ordning.

Att ålänningarna inte gör värnplikt betyder inte att man inte har skyldigheter i fall av kriser och krig.

Det är inte bara ålänningarna som inte gör värnplikt.

På Island, Grönland och Färöarna är inte värnplikt heller obligatoriskt. 

Alla är ösamhällen och det betyder att civilsamhället i många avseenden fungerar mycket effektivt.

Man kan inte sitta och vänta på hjälp utifrån när det brinner i knutarna.

Öbor har lärt sig att klara av mycket själva.

Så var fallet när oljefartyget Gramsci sprang läck utanför Åland, Estonia förliste och tsunamin drabbade många åländska familjer.

Gränsbevakningen är en viktig lokal resurs vid tillbud av olika slag.

Gränsbevakningen är en riksomfattande organisation med en viss beredskap inför hot utifrån.

Om man lyckas hålla dessa fakta i huvudet samtidigt som man påminner sig om att Åland är demilitariserat sedan 1856 och neutraliserat sedan 1922 så inser man ganska lätt att många av de invektiv och osakligheter som riktas mot ålänningarna angående frågan om värnplikt är okunniga och vulgära.

Ålands folkrättsliga ställning är en del av europeisk och internationell rätt.

Under årens lopp har denna position ytterligare stärkts. Under firandet av självstyrelsens 100 år hösten 2021 gjorde president Niinistö följande uttalande: ”Ålandskonventionen har varit och är fortfarande, en fredsstabiliserande kraft för Åland och i ett vidare perspektiv för Östersjöområdet. Den är inte en historisk kvarleva utan en livsviktig helhet och ett ytterst viktigt rättesnöre i Östersjöområdet.”

Med tanke på den provaktion det innebär för Ryssland att Finland ansöker om medlemskap i NATO är det kanske inte psykologiskt det bästa tillfället att försöka militarisera Åland med hänvisning till kriget i Ukraina.

Åren 1938-1939 blossade liknande tankar upp och försvarsvänliga krafter i Sverige och Finland och delvis på Åland men förslaget självdog snabbt när ryssarna fick reda på vad som var på gång.

I riksdagens utrikespolitiska utskotts redogörelse om förändringar i den säkerhetspolitiska miljön håller utskottsmedlemmarna tungan rätt i mun och konstaterar att Ålands särskilda folkrättsliga ställning ska bestå även om Finland blir medlem i NATO.

Så vill också Ålands representanter i landskapsregeringen och lagtinget och det anses inte heller föreligga några hinder för ett medlemskap på grund av den saken.

Frågan om ålänningarnas värnplikt är en delad angelägenhet mellan Åland och Finland.

Bestämmelser om detta ingår i självstyrelselagen som är en rikslag som tas i grundlagsenlig ordning men som inte kan träda i kraft utan att Ålands lagting fattar ett likadant beslut samtidigt.

Det betyder att Finlands riksdag inte ensidigt kan ändra bestämmelsen om ålänningarnas befrielse från värnplikt.

Med hänsyn till allt detta är det en kamp mot väderkvarnar som en del högljudda nationalister med stark försvarsvilja för mot ålänningarna.

Ålänningar som vill kan frivilligt göra värnplikt i Finland men det är den åländska folkviljan som avgör om befrielsen från värnplikt består.

Barbro Sundback

Hedersordförande för Ålands fredsinstitut

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln