Äijä, du blandar manlighet med enfald!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Valet närmar sig och vissa politikers intelligens sjunker till en hittills icke skådad nivå. ”Nivå” är väl att ta i i detta samband. Ingenstans är det lika iakttagbart som i politikers kvittrande och kvittrarnas kommentarfält på Twitter.
Som cis man – det vill säga en person av manligt biologiskt kön som också identifierar sig som sådan – känner jag en viss förlägenhet med diskussionen.
I den kakofoni av kråksång som under de senaste månaderna fått ett uppsving på kvitter har ett udda manlighetsideal stigit till ytan. Det som vi observerar i det vardagliga finska uttrycket ”Äijä” – den där ultimata och potenta manlighet som blomsterhattstanterna endast kan drömma om att deras män… eller kvinnor skulle besitta.
En manlighet som består av svett, blod, sprit, timmer, motorsågar, tafsande och stora amerikanska bilar – inget japanskt skräp. När motorn går igång vet stadens invandrare att det är dags att gömma sig.
Samtidigt stiger jordens medeltemperatur med några grader. Och den sannerligen finska manligheten: att under elbristen tillaga inte en julskinka (den åt man redan) utan två.
Två hela julskinkor – Äijä!
Äijäns habitus är inte begränsad till överflödig kärlek för skinkor och stora bilar – även diskussionen kring återvinning lockar till sig av dessa sanna hjältar.
En kategorisk vägran att sortera skräp är även det viktigt. Återvinning är trots allt gröna vänsterns agenda att driva den gröna omställningen och därmed miljöhippinas världsherravälde. En sann man slänger allt skräp i blandavfall. Äijän säger som det är: bara mesar, kommunister och simhallsperverser sorterar sitt skräp!
Trots att det mesta kvittrande och de flesta utsagorna under de senaste veckorna varit rent av idiotiska ska vi inte dra för snabba slutsatser om dess uttalare. Det är inte nödvändigtvis dessa sanna politiker som är idioter utan de antar att deras väljare är det – smickrande.
Jag misstänker att debatten om den gröna omställningen ändå handlar om ett jättelikt missförstånd. Vad den gröna omställningen inte är har hamnat i skymundan i allehanda klimatrapporter och annat ”tjafs” som publicerats under de senaste åren.
Äijä, nu ska du läsa noggrant.
Målet med den gröna omställningen är inte ett envälde styrt av de gröna blomsterhattstanterna! Däremot finns det en stor potential inom den gröna omvändningen att bli mindre beroende av länder som Ryssland och andra mindre mysiga envälden som Turkiet och Kina – som nog inte respekterar din starka nationella identitet.
När vi skapar vår egen energi utan att importera kol, olja eller uran blir Finland självständigare på energifronten och genom att återvinna material behöver vi importera mindre råvaror och blir igen snäppet självständigare. En vilja att vara självständig är väl någonting sannerligen finskt?
Men för att det här ska förverkligas behöver vi folk som kör stora lastbilar, blandar cement och inte är rädda för att göra hederligt arbete!
Äijä, det är här du kommer in i bilden. Du förtjänar pengar på att Finland bygger upp vindkraft, solkraft, energinätverk, och återvinningsmöjligheter.
Om du inte tror på denna rödgröna mesens ord så kan du läsa sidan av sopbilen nästa gång du för din blandsopa till soptunnan:
Påminn mig, hur många arbetsplatser skulle återvinning skapa?
Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.