ÅU 02.05.2022 17:58

En kinesisk kvinna i Amerika, mor till tonårig dotter, driver ett tvätteri och har problem med sin man och med skatteverket.

Lyssnande till byråkratens ( Jamie Lee Curtis ) utläggningar om kvitton som inte stämmer halvdåsar Evelyn ( Michelle Yeoh ) och dagdrömmer.

Om galna äventyr i parallella världar och om alla alternativa liv hon kunde ha levt. I flera dimensioner tvingas hon försvara sig själv, sin familj och hela världen med bara händerna; kung fu i utsökt koreografi. Slagsmålen är till den grad parodierade att ingen skadas på riktigt, kulorna viner och blodet är ketchup (man visar flaskan).

Filmen ”Everything Everywhere All at Once” marknadsförs som science fiction.

Filmen parodierar SF filmer, närmast ”Matrix”, men all ”fantasy” är nog bara fantasier och drömmar med drömmarnas logik och dramaturgi. Roligt, färggrant och fartfyllt; absurt och surrealistiskt men första akten är för lång. Ha tålamod.

Ur ett anarkistiskt kaos utkristalliseras vardagliga tankar om föräldraskap med nyckelordet känslor. Om hur trauma överförs från generation till generation när det är så svårt att visa kärlek. Om existentiella val och att vara utbränd. Och allt saknar betydelse.

Och allt är perfekt; skådespeleriet som också är fantastiskt, bild, ljud inklusive musikval, scenografier, allt och alla imponerar, inte bara på oförbätterliga filmälskare. Filmens struktur går inte att beskriva.

I mischmaschet finns mycket vi känner igen, vi anar en humanism och vi blir berörda; faktiskt. (Också Monty Pythons absurda filmer påverkade oss känslomässigt).

Mischmaschet pekar med hela handen på filmreferenser; tydligast är aporna i ”År 2001: Ett rymdäventyr” och kocken från ”Råttatouille”, här med en tvättbjörn.

Men fingrar som knackkorvar eller stenar som filosoferar över livets mening i en tid före liv på jorden?

I sig vitsigt så som så mycket annat i denna obeskrivliga film. Filmen måste ses, och med tilltro till filmkonsten. Manusförfattarna och regissörerna, Dan Kwan och Daniel Scheinert , har sett mycket film à la Fellini eller Lynch och skapat ett mycket annorlunda drama, en mycket underhållande komedi; en personlig film.

Hundra procent film men inte nödvändigtvis världens bästa film. Berättelsen, berättelserna har sina brister, men…

Krister Lindberg

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln