"Åbo år 1824 var landets största stad, med svin och hönor på gatorna"

Vinterljuset flödar in i den vackra kupolsalen högt uppe i Observatoriet som stod klart år 1819 i Vårdbergsparken i Åbo.

Här spelar ett team från kommunikationsbyrån Å Communications in delar av det första avsnittet i videoserien om ÅU:s 200-åriga historia.

– Det var här uppe i Observatoriet som stjärnskådaren Argelander år 1827 upptäckte att något nere i staden inte var som det skulle. Det var Åbo brand som hade börjat, säger Heli Rantala, docent i kulturhistoria vid Åbo universitet och expert på Finlands tidiga 1800-tal.

Storfurstendömets viktigaste stad

Åbo Underrättelser, som hade grundats tre år tidigare, lyckades klara sig genom den dramatiska händelsen. Den 3 januari 1824 när ÅU grundades var Åbo med sina omkring 13 000 invånare var storfurstendömets största och viktigaste stad.

– Helsingfors år 1824 hade omkring 4 000–5 000 invånare och var mer eller mindre en byggarbetsplats, säger Heli Rantala.

Hyllningsdikt till ryske kejsaren

Året när ÅU grundas har Finland varit ryskt i femton år. Det första numret av tidningen består också av en fyra sidor lång hyllningsdikt till den ryska kejsaren.

I Åbo fanns många ryska soldater och universitetet, vilket märktes i vardagen.

– Det kunde uppstå slagsmål mellan soldaterna och studenterna. Det fanns mycket ståndspersoner och akademiker, men största delen av stadens invånare var arbetare, säger Rantala.

Många unga och ogifta kvinnor

Hon påpekar samtidigt att största delen av Åbos befolkning för tvåhundra år sedan var unga kvinnor.

– Det var ogifta unga kvinnor, som jobbade som pigor och annat tjänstefolk. Många av dem var finskspråkiga.

Samtidigt var Åbo en stad där det förutom svenska, finska och ryska också talades åtminstone franska och tyska.

Handeln var viktig för stadens invånare, liksom sjöfarten.

– På den tiden fanns det troligen också intresse för ÅU i Sverige, säger Heli Rantala.

Husdjur på gatorna

Den som vill tänka sig tillbaka till Åbo för 200 år sedan kan besöka Klosterbacken och apoteksmuseet Qwenselska gården.

Lägg till stadsbornas husdjur, som kor, svin och hönor på gårdarna mitt i stan och ljudet av klapprande hästhovar och vagnar eller knirkande kärror.

Videoseriens berättare, skådespelaren Riko Eklundh, säger att det är lätt att förstå vilken sida av ån som är "täl puol jokke", den här sidan av ån i Åbo.

– Gamla stortorget och domkyrkan var centrum i Åbo för 200 år sedan och det var på den här sidan av ån som allt hände, säger han.

Andra sidan, det var verkligen "tois puol jokke", långt borta.

En enda bro över ån

På den tiden fanns det bara en enda bro över ån i Åbo.

– Det var också på den bron som Åbo Underrättelser såldes. Hela boden, som kallades boklådan vid bron, var viktig för informationsspridningen i staden i början av 1820-talet på olika sätt, säger Heli Rantala.

Med nutida mått mätt kunde det ta länge innan nyheter från till exempel Europa nådde Åboborna.

– Men man upplevde sig inte vara utanför, säger hon.

– Domkyrkans klocka har ju också bara en visare. Det var inte så noga med minuterna förr, säger Riko Eklundh, som bland annat får klä sig i cylinderhatt under inspelningen.