Åbo Akademis byggnader
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Läser i bladet att Stiftelsen för Åbo Akademi skall sälja tidigare stiftelsekansliets hus på Tavastgatan (vid Pantern), för att det är olönsamt. Bra idé!
Det som kan bekymra mig något är dock att Stiftelsen tycks ha en lång serie av olönsamma affärer bakom sig. Man var storägare i Nokia – exit. Man var storägare i Stockman – finns knappt mera. Man var storägare i Svenska Gården Verdandi, kvar är bara gatuplanet och de olönsamma småhusen vid ån.
Så man undrar om Stiftelsen har fått tomt i plånboken och om de påstått ”överhöga” hyrorna (enligt ÅA) är en följd av detta. I så fall kan hyreshöjningen ses som ännu ett steg i en usel strategi. Läget är ju det, att husen på campus kring Biskopsgatan, samt husen kring FÄ-huset, är i det närmaste outhyrbara. De kan snarast jämföras med de museala husen som staden äger kring Domkyrkogatan/Gamla stortorget, det vill säga gamla stadshuset, Brinkalahuset med innergård, gränden mot Katedralskolan och så vidare, som för det mesta fylls av diverse hobbyaktiviteter. (Nu vet jag ju inte hur hög hyra staden tar för dem, men den hör troligen inte till Åbos högsta.)
Akademins vackra gamla hus är säkerligen olönsamma om man tror att de skall kamma in pengar på hyresmarknaden – eller på bostadsmarknaden. Rivas får de inte och byggnadsrätterna är minimala. Så lämnar ÅA husen, återstår för Stiftelsen bara att hyra ut husen till stadens samlade svenskspråkiga syföreningar – som tidigare Svenska Gården.
Men om man fullföljer donatorernas/grundarnas avsikter, så fungerar husen på ett förvånansvärt bra sätt. Åbo Akademi har idag Finlands, kanske Nordens, mest imponerande campus. Detta campus bidrar starkt till ÅA:s dragningskraft. Studenter över hela landet ”vet” att Åbo är en spännande universitetsstad.
Jag menar att både Stiftelsen och Åbo Akademi borde fundera lite grann på ett universitets dragningskraft. ÅA är litet minoritetsuniversitet i en medelstor stad, i storlek jämförbart med till exempel Högskolan Gävle (ja, det finns en sådan, 17 000 studenter) eller Mälardalens Universitet (finns också, 16 000 studenter). Man har inte, som man brukar i USA, ett fotbollslag som lockbete, men nog en Biskopsgata, full av studentliv – symboliserad av ”Ölrundan” vid lilla jul, känd över hela landet.
Tror man inom ÅA eller Stiftelsen att det är den världsberömda forskningen som drar studenter till ÅA? Nobelprisen? Eller ovanligt högklassiga undervisning, med åtföljande höga löner?
Gör man det, borde man läsa lite om marknadsföring och branding. Det är helt enkelt kul att studera vid ÅA, man träffar folk – vilket man inte gör lika ofta vid storuniversiteten – man är mindre ensam. Det är faktiskt till och med så, att utländska forskare då och då med förtjusning nämner Åbo Akademi för dess charmiga campus – ofta det enda de minns från sitt besök.
Det är studenterna som ”gör” universitetet. Utan studenter är man inte mera ett universitet, utan ett forskningsinstitut. Så genom att Stiftelsen för Åbo Akademi ställer detta fina campus till förfogande – och man borde göra det gratis, vilket förmodligen var donatorernas avsikt – gör man det möjligt för detta lilla bya-universitet att tävla bland de stora, långt över sin egen viktklass. Stiftelsen för Åbo Akademi borde sålunda inte i missriktad snålhet – eller förvirrad av komplicerade moderna finansteorier – slakta denna höna som värper guldägg.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.