Vrakplundrarna stjäl vår historia – forskare efterlyser bättre övervakning av värdefulla vrak som Borstövraket
På fyrtio meters djup ligger hon. De tre masterna bara tjugo meter från vattenytan.
Hon ligger på sin köl och sakta lägger sig sjödammet över henne, bäddar in riggen, skrovet, skatter och benrangel. Om ingen stör henne.
Vraket hittades söder om Borstö på 1950-talet. Ombord fanns värdefull last: meissenporslin, snusdosor i guld, solfjädrar med ädelstenar och keramikföremål.
I kaptenens sjömanskista navigationsinstrument, vinbägare, plånbok, nål och tråd. Kistan har man lyft och den kan beskådas i Finlands Sjöhistoriska Museum som ligger i Maritimcentret Vellamo i Kotka.
Men kaptenen vilar ombord på sitt skepp. Eller gör han? Både Museiverket och Marinarkeologiska sällskapet slår larm om att ett av Finlands värdefullaste vrak har utsatts för plundring.
Tidigare kallades vraket för St. Michel men numera för ”Borstövraket” eller ”Borstö1”. Hon sjönk troligen år 1747 och är skyddad av Fornminneslagen.
Det är förbjudet att ankra vid vraket, dra not vid vraket och att dyka vid vraket utan Museiverkets tillstånd.
Forskare Riikka Alvik, som i flera år har undersökt vraket och skriver sin doktorsavhandling vid Helsingfors universitet om handelssjöfarten och 1700-talets konsumtion, har gått igenom färskt bildmaterial och jämfört det med tidigare bilder.
– På basis av fotografierna kan man dra slutsatsen att föremål har bytt plats och att enskilda föremål har försvunnit från vraket under de senaste två åren, säger Alvik.
Och inte bara det: En del av fartygskonstruktionen har brutits sönder, glasflaskor har gått sönder, guldföremål har blottats och delar av ett skelett i akterkajutan verkar ha försvunnit.
Man tror att skelettet är efter en människa i tonåren, men var det en pojke eller en flicka? Det kanske man inte nu kan ta reda på om strategiska delar är borta.
Alvik är upprörd. Vraket är också en gravplats. Guldföremålen har ett högt återförsäljningsvärde på den svarta marknaden, men som vrakplundrarna förstör när de stjäl bitar ur en berättelses pussel, det går ändå inte att mäta i pengar.
Borstövrakets historia är höljt i dunkel. I och med att tullinformation från 1700-talet digitaliserats har man kunnat jämföra information om hur olika fartyg anlöpte och lämnade hamnarna kring Östersjön. Borstövraket verkar inte vara det efter skeppet Sankt Mikael.
Men vem hon var vet man inte. Bara att hon tog med sig i djupen en last som att döma av sitt innehåll kan ha varit på väg till hovet i S:t Petersburg.
– Jag tycker att det här vraket är ett av de intressantaste vi har och ett av de fartyg som allra tydligast beskriver medlet av 1700-talet, säger Alvik och fortsätter: Ombord finns föremål från Tyskland, Holland, Frankrike och kolonierna. Fartyget återspeglar den tidens internationalism.
Alla arkeologiska fynden ombord på vraket tyder på att skeppet sjunkit så snabbt att någon räddningsinsats inte har varit aktuell. Det kanske också förklarar varför man inte hittat någon sjöförklaring och varför det finns en så stor mängd föremål, personliga ägodelar, en hundskalle och åtminstone tre lik ombord.
Vad som finns inne i fartyget har forskarna inte ännu undersökt. Det är också oklart om plundrare har tagit sig ner i lastrummet. Det finns tecken som tyder på det.
I Sverige där ett fall av systematisk vrakplundring uppdagades i somras har Kustbevakningen, Polisen, Marinen, Åklagarmyndigheten, Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen och Vrak – Museum of Wrecks inlett ett samarbete för att intensifiera övervakningen av värdefulla vrak. Alvik hoppas att Finland tar efter.
– Varje gång någon gör intrång i vraket och tar saker därifrån försvinner en del av historien och en del av de pusselbitar som vi skulle behöva för att någon gång kunna berätta hela berättelsen.
ÅU har tidigare berättat Marinarkeologiska sällskapet kommer att polisanmäla plundringen. Även Museiverket överväger nu en polisanmälan.