SFP räddade sitt ansikte i tragikomiskt skådespel om rasism

Efter en svår sommar och ett intensivt knådande har regeringspartierna godkänt det omdebatterade meddelandet om antirasism. Nästa vecka ska riksdagen behandla meddelandet som innehåller 23 åtgärdspunkter och ett löfte om miljonfinansiering för att genomföra det.

Med hänvisning till att regeringen nu har samförstånd om att aktivt motverka rasism och diskriminering i Finland kunde SFP kungöra att partiet – överraskningarnas överraskning – fortsätter i regeringen. I och med det har regeringskrisen torkat in, tills vidare.

Meddelandet om antirasism ska framför allt ses som ett försök att hålla ihop regeringen och dämpa friktionen mellan Sannfinländarna och SFP, vilket bekräftades av SFP:s partiordförande Anna-Maja Henrikssons uttalande om att regeringen nu är funktionsduglig.

Genom meddelandet har SFP räddat sitt ansikte trots uteblivna sannfinländska ursäkter och regeringen har köpt sig arbetsro.

Samtliga riksdagsledamöter för regeringspartierna förväntas nästa vecka göra tummen upp för fortsatt förtroende för näringsminister Wille Rydman och finansminister Riikka Purra . Återstår att se om SFP:s Eva Biaudet tänker rösta enligt samvete eller enligt gruppdisciplin.

I regerings meddelandet ingår också en definition av rasism som väcker frågor.

I vår diskrimineringslag definieras nämligen redan diskriminering tydligt utgående från FN:s människorättskonvention, EU-rätten och internationella avtal.

I vår grundlag, i strafflagen, i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män och en del andra lagar förbjuds likaså diskriminering.

Nu har regeringen (kanske främst SFP) i sin definition bytt ut ordet diskriminering mot rasism men i övrigt kopierat status quo, och signalerar att tidigare nationella och internationella definitioner och linjedragningar i vår rättsordning ska ifrågasättas. Det är både onödigt och ovärdigt.

Det finns också uppenbara konflikter mellan regeringsprogrammet och -meddelandet. Att regeringen föreslår försämrade sociala förmåner för invandrare och utvisning av utlänningar som blir arbetslösa om de inte får nytt jobb inom tre månader rimmar illa med värnandet om likabehandling.

Hur man än vänder och vrider på de senaste månaderna lämnar de en känsla av tragikomisk teater med mycket politiskt skrik för lite ull. Efter sju veckors regeringsmanglande i våras, åtföljt av avslöjanden om rasistiska skriverier, hätska debatter, krav på ursäkter och kompakt tystnad från flera regeringspartier måste det bli mer fokus i verkstaden.

Statsskulden tickar på, räntorna är höga och många planerade sparåtgärder kommer att slå hårt mot låginkomsttagare. Hur vår befolkningspyramid, behovet av arbetskraft och bristerna inom vården ska tacklas är fortsättningsvis feta frågetecken.

Det är möjligt att de stora reformerna i regeringsprogrammet är för omfattande för att genomföra under en regeringsperiod. Det är möjligt att de inte går att genomföra över huvud taget. Men nu måste regeringen släppa prestige och politisk teater om vi ska ha en chans att få styr på Finlands framtid.

ÅU:s ledare håller sommarpaus. Under sommaren publicerar vi i stället opinionstexter av Susanna Landor. Hon har jobbat som journalist och chefredaktör under många år. Hon är bosatt i Nagu.