Ostkakan har sin tid

Emils pappa Anton Svensson tyckte att hans hustru var litet för frikostig då det bjöds till läsförhör hemma i Katthult.

”Det är ju bibliska historien och katekesen som är det viktigaste, men du lägger det mesta på köttbullar och ostkakor du”, förebrådde han.

”Allting har sin tid” svarade hustrun Alma. ”Katekesen har sin tid och ostkakan har sin tid.”

Som citatet visar kände Alma också till sin Bibel och Predikaren där uttrycket ”allt har sin tid” möter läsaren.

Jag tänker mig att vi här har vår sekulariserade tids utmaning i ett nötskal.

Liksom Anton Svensson anser många idag att man kan indela verkligheten i två: den andliga delen dit bibliska historien och katekesen hör, och den världsliga där köttbullar och ostkakor hör hemma. Och när det ordnades husförhör så var det, enligt Emils pappa, det andliga som gällde. Då skulle annat helst läggas åt sidan (samtidigt som det i Antons fall också var mera materiella tankar som styrde hans reaktion – om vi får tro Astrid Lindgren).

Också vi har lärt oss uppdela verkligheten i två: den empiriska världen å ena sidan, en andlig verklighet å den andra. Och samtidigt med att husförhören försvunnit ur finländarnas liv har en yttre, empirisk verklighet tagit överhanden. För de flesta av oss är köttbullar och ostkakor idag allt. Medan biblisk historia och katekes väger ytterst lätt.

Alma Svensson hade, åtminstone i min läsning, förmågan att se längre. För henne var det självklart att de två hörde ihop. Det ena väger lätt utan det andra. Läsförhörskalaset i Katthult förenade båda sidor. Utan katekesen förlorar kalaset sin mening. Och utan ostkakan blev katekes och biblisk historia något påklistrat och avlägset. Vardera har sin tid. I kalaset i Katthult förenas de båda.

I hela mitt vuxna liv har jag velat fördjupa mig i vad det är som är bärande för oss nutida människor. Vad det är som ger oss mening och fyller våra liv? Almas förmåga att hålla samman två bitar i en helhet där vardera ömsesidigt förutsätter varandra, är idag sällsynt. Antingen är det köttbullarna och ostkakan som gäller, eller så tänker man sig att katekes och biblisk historia är det enda viktiga.

I Almas hållning läser jag in en förmåga att självklart uppfatta att det som katekes och biblisk historia berättar är en viktig, ja nödvändig, del för att ge mening åt livet med köttbullar och ostkakor.

En 1900-talsteolog som jag haft stort utbyte av heter Paul Tillich. Han beskrev på ett åskådligt sätt hur en andlig dimension bara kan uppfattas i, och med, det som är konkret och påtagligt. Katekesens värld lyser så att säga igenom i ostkakan.

I ungefär tio år har jag haft förmånen att regelbundet skriva i Spaltaren i Åbo Underrättelser. Min ambition har varit att om möjligt fånga in något av Paul Tillichs sätt att förstå livet. En andlig gudomlig verklighet, när den finns, blir begriplig för oss i de mest konkreta och ofta vardagliga sammanhang. Att tänka sig att den är gripbar någon annanstans är i så fall ett misstag.

”Var sak har sin tid” får avsluta denna spaltartext. Jag har med den avslutat min insats och tackar eventuella läsare för en tankens gemenskap under en betydelsefull del av mitt liv.