Gott folk, vi regresserar!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi verkar bli mindre toleranta och mer benägna att acceptera autoritära drag hos våra ledare. USA är ett typexempel, men vi har vårt eget också här i Finland.
I skrivande stund har det gått några dagar sedan en ex-medlem av vårt lokala främlingsfientliga parti hotat andra riksdagsledamöter med våld – någonting man väl kan tillskriva autoritära drag. Men vad är det som ligger bakom stödet för dessa representanter?
Sociologen Ronald Inglehart har följt med utvecklingen av värderingar globalt sedan början av 1980-talet i world values survey och i en del länder redan innan det. Hans centrala tes är att befolkningen blir allt jämnt öppnare för vad som avses som avvikelser från normen i takt med att befolkningens livskvalitet ökar. Det leder till ett ökat intresse för minoriteters och individers rättigheter och avspeglas i till exempel legaliseringen av samkönat äktenskap och ökad jämställdhet mellan könen.
Skiftet mot öppenhet sker dock gradvis och en central aspekt av utvecklingen är att den sker i stort sätt kohortvis – enligt födelseårtionde. Poängen är att vi växer upp i en viss miljö som ställer vissa krav på oss. De kohorter som inte behöver oroa sig för svält har möjligheten att oroa sig för andra saker, till exempel jämställdhet, och behöver inte uppfatta främlingar som hot mot sin egen tillvaro och därför ökar öppenhet. Vi kan se en stadig ökning av postmaterialism (dvs. en värdegrund som betonar öppenhet och individ) från och med kohorterna som är födda på 1920-talet där de yngre kohorterna är systematiskt mer postmaterialistiska.
Men utvecklingen kan gå åt båda hållen. Vi kan även bli mindre toleranta i och med att våra livsvillkor försämras. Det som vi idag ser på det politiska planer är vad Inglehart kallar för en autoritär reflex. När livsvillkoren för en stor del av befolkningen försämras samlas denna del av befolkningen bakom en ledare som kan skydda dem mot yttre hot. När kakan blir mindre, blir de som uppfattas som främlingar hot mot ens egen kakbit.
Det ironiska är att kakan aldrig varit lika stor som idag! Det finns rejält av kaka till alla på kalaset. Frågan är främst hur kakan fördelas. Man pratar ofta om att inkomstklyftor kan skapa sociala oroligheter – folk blir alltså väldigt missnöjda. Men man förbiser att inkomstklyftor även kan ha långtgående kulturella följder som kan vara ödesdigra för olika minoriteters och deras rättigheters legitimitet.
Vad vi ser idag kan ännu avfärdas som en tillfällig respons till finanskrisen. Men ifall livsvillkoren för kommande generationer blir sämre och en allt större del av kakan är utom deras räckvidd kan vi permanent återgå till en mindre tolerant värdegrund. Detta kan skapa en ond cirkel då öppenhet och innovation är centrala egenskaper för goda livsvillkor i en digital ekonomi.
Vi vet inte än hur finanskrisen och den efterföljande recession har påverkat värdegrunden hos kohorten 2010. Men det blir intressant att se hur de skiljer sig från min egen kohort som blev medveten om omvärlden under 2000-talets glada Nokia bubbla.