Är tilltron till teknologi vårt fördärv?

I skrivande stund ser jag en reklam om grön energi som marknadsförs som ett sätt att motarbeta klimatförändringen. Missförstå mig inte. Det är klart att vi behöver teknologiska innovationer för att minska förbränningen av fossila bränslen som torv.

Jag misstänker att vår tilltro till teknologins förmåga att lösa våra problem är vårt problem. Genom att förstärka tron att vi kan fortsätta vår livsstil om vi bara konsumerar på ”rätt” sätt och ”rätt” produkter så löser vi nog klimatkrisen. Vi löser alltså ett problem som är skapat genom vår konsumtion genom att konsumera lite till – men rätt prylar - istället för att förändra vår livsstil. Anstränga oss.

Men är det någonsin hållbart att konsumera? Eller skapar diskussionen om hållbar konsumtion endast en illusion av att det är helt ok att fortsätta leva som vi alltid levt. Kanske det rentav är bra för vår omgivning att vi handlar nya produkter eftersom vi nu kan handla ekologiskt och hållbart.

En del av den här problematiken baserar sig på att vi inte vet hur mycket energi och miljöskador produktionen av de varor som vi handlar skapar. Den vaga inblick i konsumtionens konsekvenser vi får är genom olika svårhittade reportage av frivilliga organisationer som arbetar för bättre arbetsförhållanden eller miljövård.

Det är inte sällan som produkter marknadsförs genom att beskriva dem som gjorda delvis eller helt och hållet på återvunnet material, för att inte prata om elbilar. Samtidigt skulle vi klara oss mycket väl med en lägre konsumtion för att leva ett gott liv – hur ofta behöver vi verkligen skaffa en ny telefon eller tröja… eller streama videon flera timmar om dagen eller käka biffar?

Knappast.

Jag oroar mig för att vi genom alla futuristiska idéer om att suga koldioxid från luften, begrava det i berggrunden eller konsumera hållbart ytterligare legitimerar vår ohållbara livsstil. Istället för att sluta köra bil, köper vi en elbil, istället för att inte köpa en tionde tröja, köper vi en ”hållbart” eller ”rättvist” producerad tröja.

Tilltron till att olika teknologiska lösningar fixar vårt miljöproblem är en illusion som legitimerar vår föreställning om att viinte behöver förändra oss eller vårt beteende inför klimatkrisen. Då produkter marknadsförs som hållbara skapar det en bild av att det är ett miljödåd att köpa produkten – att konsumtion löser problemet.

Oberoende av vad vi köper kräver produkten material och energi för att produceras.

För att motarbeta klimatförändringen måste vi därför konsumera mindre.

Då behöver vi ju inte bygga lika många vind-, sol-, vatten- eller andra gröna verk för att kompensera för dagens fossila energiproduktion. Det här vore ju den idealiska lösningen. Mindre energibehov betyder mindre materialkrav för nya kraftverk som i sig betyder ännu mindre energibehov.

Men det kan vi inte göra. Vi måste konsumera.

Varför? För att –som vi såg att det gick med kultur- och restaurangbranschen under coronapandemin – är vårt system byggt kring konsumtion. Vårt samhälle måste konsumera, annars kan vi inte upprätthålla vår levnadsstandard och vem vill se sina medmänniskor eller sig själva gå illa?

Vår konsumtion förstör vår livsmiljö, men samtidigt kräver upprätthållande av vår levnadsstandard att vi fortsätter konsumera som aldrig förr.

Vi har byggt och upprätthåller ett system där vår välfärd är beroende av samma livsstil som stund för stund förstör den omgivning vi lever i. Detta av arten som uppfattar sig själva som den intelligentaste på planeten.

Ironin är påtaglig.