Byråkraten behövs – Mats Lindberg från Åbo tar fajten för människorätt med andra verktyg än de högljudda aktivisterna

Pia Heikkilä
Kostymklädd man
Mats Lindberg,54, lämnade ÅA och Åbo på 1990-talet för en europeisk karriär. I dag arbetar han mot diskriminering och intolerans på Europarådet.
Publicerad:

I ett förvirrat ögonblick blinkar det syntax error i hjärnan.

Bakom skrivbordet sitter en korrekt medelålders byråkrat i kavaj och talar om transgender och intersex.

Om rättigheter, inkludering och skydd mot diskriminering.

Det är ämnen som triggar sociala medier till hatstormar och riksdagsledamöter till ordkrig. Teman som många vill marginalisera till att främst intressera piercade aktivister på prideparader.

Men Mats Lindberg rättar till kavajen och talar oberört vidare.

Pia Heikkilä
Europarådet har 46 medlemsländer; 20 fler än EU.

Han talar som tjänsteperson.

Stationerad på Europarådet i Strasbourg är han en av kuggarna i ett stort maskineri som ska se till att de människorättskonventioner som stater förbinder sig till också efterlevs.

Att de vackra orden och högtidliga formuleringarna inte enbart är tomma löften.

De anonyma byråkraternas arbete syns sällan i rubrikerna. Men utan den kostymklädda kårens kontroll skulle människorättsfuskarna komma betydligt lättare undan.

Mats Lindberg

Ålder: 54.
Född och uppvuxen: I Åbo. Student vid Katedralskolan 1987.
Tillbringar somrarna: I Houtskär sedan barndomen.
Bor: I tyska Kehl, några minuters spårvagns- eller bilväg från Strasbourg.
Familj: Hustrun Joanna (från Polen) som jobbar på Eurostat i Luxemburg, och sonen Tobias, 11 år.
Utbildning: Politices magister vid Åbo Akademi 1993, MA Europacollege i Brügge 1995.
Jobbar: På Europarådet som Programme Adviser in Secretariat of the European Commission against Racism and Intolerance (ECRI).
Språkkunskaper: Svenska, finska, engelska, tyska, franska, spanska, en del polska och en aning ryska.
Uppskattar med ett internationellt arbete: Att ha att göra med människor från olika länder och följa livet och politiken i flera länder.

Mats, student vid Katedralskolan 1987, studerade statskunskap och folkrätt vid Åbo Akademi samtidigt som Fredrik Holm och Nina Nordström.

Slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var omvälvande tider för Finland. År 1989 blev Finland fullvärdig medlem av Europarådet och 1995 medlem i EU. Nya dörrar och arbetsmöjligheter öppnades på kontinenten.

Mats väg har gått via uppdrag i bland annat Bryssel, Albanien, Azerbajdzjan och Polen till den numera stationära positionen i Strasbourg.

Trots sin utstrålning av neutral tjänstemannastabilitet säger Lindberg att det är viktigt att arbetet har en mening. Att vara tjänsteman på området mänskliga rättigheter kräver att man tror på betydelsen i det man gör.

Pia Heikkilä
Mats Lindberg på Europarådet i Strasbourg.

De senaste åren har Mats jobbat med Europarådets särskilda arbete mot rasism och intolerans ECRI.

Han är tematiskt ansvarig för frågor som berör invandrares rättigheter och för arbete mot hatretorik och brott som riktar sig mot etniska, religiösa och sexuella minoriteter.

ECRI agerar som övervakande instans och gör bland annat övervakningsbesök i Europarådets medlemsstater.

Mats är med ute på fältet för att granska hur länder hanterar frågor kring rasism och diskriminering. Han representerar den linje som Europarådet står för. Det kan väcka starka känslor hos lokala politiker och parlamentariker.

Känns det någonsin obekvämt att vara den som tar upp frågan om mänskliga rättigheter?

– Nej, det gör det inte. Jag är övertygad om att det vi gör är rätt och riktigt. Våra besök handlar också om medvetandegörande, att påminna tjänstemän och politiker om Europarådets regler.

Före ECRI jobbade Mats bland annat inom Europarådets arbete mot människohandel.

Pia Heikkilä
Europarådet i Strasbourg. I byggnaden Agora har Mats Lindberg sitt kontor.

Missar aldrig en sommar i Houtskär

Mats Lindberg har bott och jobbat utanför Finland sedan mitten av 1990-talet.

Men kontakten till uppväxtmiljön finns fortfarande kvar. Då föräldrarna gick bort ärvde han sommarstället i Houtskär där han tillbringat långa barndomssomrar. Dit återvänder han med sin familj för fyra veckor varje sommar.

– Jag har inte missat sommarveckorna i Houtskär ett enda år. Både fru och son trivs lyckligtvis också i skärgården.

Sonen Tobias, 11, har bland annat gått i simskola i Houtskär och fått tillfälle att öva sin svenska. Men vilket hans modersmål är går det inte att ge ett enkelt svar på. Av Mats har han lärt sig svenska och av sin mamma polska. Familjen bor i tyska Kehl på bara några minuters avstånd från Strasbourg. Tobias går i europeisk skola i Strasbourg.

– Hans starkaste språk är tyska och engelska. Franska lär han sig i skolan.

Själv arbetar Mats mestadels på engelska och franska. Så ser vardagen ut för tjänstepersonerna i Europas hjärta. Men han följer också vad som sker i Finland dagligen.

Nya translagen efterlängtad

Den nya translagen, som riksdagen stiftade för bara några veckor sedan, var efterlängtad.

I ECRI:s senaste rapport (från 2019) prickades Finland för att inte ha följt tidigare rekommendationer om transpersoners rättigheter.

Det är nu åtgärdat.

– Något försenat. Men dock, säger Mats Lindberg.

Fotnot: ÅU:s reporter Pia Heikkilä deltog i en journalistresa till Strasbourg arrangerad av Europaparlamentet den 13-16 februari.