Åboprofilen Benito Casagrande får stort pris för sitt arbete för att bevara det historiska – det här är han förbannad på i stadsbilden just nu

Det är inte bara reportern som närmar sig Benito Casagrande där han står i svart täckjacka och elegant knuten beige halsduk på Lilltorget.

En medelålders man hinner fram först och stannar för en pratstund. Mannen tackar Benito Casagrande för hans arbete för att bevara historisk arkitektur i Åbo.

Mannen på gatan är inte den enda som tackar – arkitekten och Åboprofilen Casagrande får Finska kulturfondens (Suomen Kulttuurirahasto) pris på 40 000 euro i år.

Lång lista över hans värv

Casagrande får fondens pris för att han har respekterat historien och bevarat det vackra i Åbo.

Listan på hans värv är lång. Han ligger bakom restaureringen av Gamla Stortorget, renoveringen av Ingmanska huset (idag alltså Casagrandehuset), byggandet av Hansakvarteret, Datacity, Biocity och bostadsområdet vid Tjärhovstorget. Med mera.

Han har också haft många förtroendeuppdrag inom arkitektur och byggande.

– Det här är ändå det allra största priset jag har fått, säger Casagrande som fått en hel del utmärkelser längs med åren.

– Det finns knappast någon som har arbetat så mycket för gamla historiska byggnader som jag, fortsätter han.

Italienska rötter

Casagrande föddes år 1942 i Åbo men har italienska rötter. Han studerade till arkitekt vid Tekniska högskolan i Helsingfors och utexaminerades 1970 efter att ha skrivit sitt diplomarbete om hur Åbos gamla centrum ska utvecklas.

1983 publicerade Casagrande en plan för Åbos äldre stadsdelar. Planen var en grundsten då den gamla stadsmiljön återställdes till ett mer ursprungligt utseende.

Idag har han alltså en 60-årig karriär bakom sig och ifjol firade han sin 80-årsdag.

Casagrandehuset är ett av de äldsta

I Casagrandehuset, som består av flera mindre byggnader och ägs av fastighetsbolaget med samma namn och där Benito är ordförande, har historien bevarats.

I Seipelska salen dansade kejsar Alexander I på sitt besök i Åbo för över 200 år sedan. Idag är salen inte en stor sal längre, utan flera mindre rum.

I ett av husets äldsta rum, från 1500-talet, får man en känsla av att befinna sig utomlands.

Dagsljuset silar ner från taket och träffar de vita stenväggarna. En spiraltrappa kramar rummet som också innehåller en gammal rustning och en målning av Pennibron som löpte mellan Lilltorget och Gamla Stortorget åren 1414–1827.

Casagrande var med och planerade en ny Pennibro som aldrig byggdes, trots åratal av diskussioner. Bilden som hänger i Casagrandehuset visar hur den kunde ha sett ut.

I stället fick Åbo Biblioteksbron vid Köpmansgatan, som invigdes 2012.

"Vurmandet för cykelparkeringsplatser är något nytt i Åbo"

En av de senaste frågorna Casagrande engagerat sig i relaterar också till trafiken, rättare sagt Åbo stads cykelparkering vid fontänen på Lilltorget.

Lejonfontänen, gjord av Gunnar Finne och Armas Lindgren, köptes med hjälp av medel ur Gustav Albert Petrelius (1836–1910) donationsfond.

– Petrelius donerade hela sitt arv till Åbo stads förskönande, varför slösar man bort de pengarna nu? Varför måste cykelparkeringen förstöra och göra platsen fulare? Jag förstår inte varför kommunalpolitikerna inte kan värdesätta det han gett möjlighet till. Någon kontroll över stadsbilden måste man ha.

Han anser att cykelparkeringen gott kunde stå på andra sidan av biblioteksbyggnaden i stället, längs med Västra Strandgatan.

– Vurmandet för cykelparkeringsplatser är något nytt i Åbo. De placeras ut på ställen där de inte passar fast det skulle finnas andra alternativ.

Casagrande är också trött på elskåp som enligt honom placeras ut på ett fult sätt runtom i staden.

– En lång tid fanns det två elskåp på båda sidorna av vår dörr här. Jag kämpade länge och till sist tog staden bort dem. Också ett elskåp utanför Perttalahuset i hörnet av Brahegatan och Slottsgatan ser fult ut. Man kunde göra det på ett mycket snyggare sätt.

Nya musikhuset ingen god idé

Det nya musikhuset, som ska byggas på Självständighetsplan vid åstranden, faller inte heller Casagrande i smaken.

Han tycker att miljön kring åstranden ska bevaras som den är och opponerar sig också mot ett företags planer på en flytande badanläggning i ån i centrum av staden.

Han är inte ensam om att göra det och företaget har även ekonomiska problem. Dessutom har besvär lämnats in mot planerna.

– Människor älskar redan att promenera vid åstranden. Vi har en simbassäng uppe på kullen, säger han och syftar på Samppalinna utomhusbad.

– Det är inte en vettig idé. Vi behöver inte flera pengamjölkningsmaskiner vid ån. Allt som behövs finns redan här. Det finns plats för konserter och filmvisningar, vad som helst, i staden redan.

Däremot borde stadens vision för ”gamla stan” i Åbo utvecklas, enligt Casagrande. Staden godkände år 2021 ett strategiskt markanvändningsprojekt som omfattar akademikvarteren och området kring Gamla Stortorget. Att Åboborna kan samlas kring en historisk identitet är viktigt, enligt honom.

Så är också kärleken till närstående och hemorten, tycker han.

– Om du älskar dina närstående så föds också kärlek till hemorten. Jag har varit gift i 62 år. För 63 år sedan träffade jag min fru på Lilltorget. Vi är invandrare båda två, fast jag är född i Åbo. Hon är från Karelen.

För honom är just den platsen viktig, eftersom allt började där, även förståelsen av det han kallar "Åbos själ".

– Det är den jag har velat utveckla och lyfta fram i alla år.

På frågan om vad Casagrande har för projekt just nu svarar han en köksrenovering i Casagrandehuset, som har flera restauranger.

Dessutom ska han börja tillbringa mer tid i och satsa mer på stugan i Pargas och prioritera sin fru.

Paret har tre döttrar, åtta barnbarn och fyra barnbarnsbarn.

Historiens vingslag ljuder i många toner

Vi går till Helige andes kapell i en av Casagrandehusets källarvåningar. I närheten finns ännu 300 personer begravda.

Arkeologiska utgrävningar har gjorts på området många gånger. På 1980-talet hittade man kvarlevorna av de 600 personerna, men lämnade alltså kvar hälften av dem.

Innan reformationen fanns det en katolsk kyrka här, vars grund lades av Johan III på 1500-talet.

Casagrande tar ett långt, smalt och vitt ljus i kapellet, tänder det och placerar det i en av ljusstakarna.

– Till de döda och till de levande, säger han.

– Ett ljus för Ukraina, fortsätter han, då det just i dag då vi träffas, är ett år sedan Ukrainakriget inleddes.

Förutom Casagrande får två andra också priset av Finska kulturfonden: MirjaSalkinoja-Salonen, professor emerita i mikrobiologi vid Helsingfors Universitet och musikern Pekka Kuusisto.

Benito Casagrande