Olga flydde till Åbo med sin make för ett år sedan – "Ett mycket svårt beslut"

Sedan Ryssland inledde sitt anfallskrig i Ukraina för lite över ett år sedan har många kvinnor tvingats fly, både inom landet och utomlands.

Upp till 90 procent av dem som flytt inom eller ut ur landet är kvinnor med barn.

22-åriga Olga Marchenko är en av dem som har kommit till Finland. Hon valde att fly från hemstaden Tjernihiv tillsammans med sin make, som är arbetsoförmögen, i mitten av mars i fjol.

Tjernihiv, som ligger omkring 150 kilometer nordost om Kiev och färre än 100 kilometer från ryska gränsen, attackerades kraftigt av Ryssland i början av kriget.

Ryssarna omringade staden men ukrainarna lyckades driva bort dem efter lite över en månads strider.

– Vår stad var inte ockuperad men den var omringad och bomberna föll också hos oss. Vi var rädda för våra liv och därför flydde vi först till västra Ukraina. Men där fanns det inga jobb för oss flyktingar.

Marchenko ville arbeta och hjälpa sin familj i den svåra tiden.

– Att vi kom till Finland var ändå lite av en slump. Min svärmor har vänner här och det var därför vi kom hit. Sedan jag flyttade hit har det här känts som mitt andra hemland. Tack vare rekryteringsfirman Staffpoint hittade jag arbete redan i slutet av mars i fjol, säger hon.

Hon arbetar som hushållerska på ett hotell i centrum av Åbo.

– Min chef är så vänlig och omtänksam, precis som alla andra som arbetar där, säger hon.

Friska män tvingas stanna i landet, kvinnor kan välja att gå med i armén frivilligt

De har också stöttat henne i den svåra tiden efter flykten.

För det var inget lätt beslut att fly. Marchenko har varit deprimerad och också delvis känt att hon svikit sitt hemland.

– Det var ett mycket svårt beslut. Det känns ännu, efter ett helt år, otroligt att vara i Finland. Just nu säger Ukrainas ledning att de har tillräckligt med folk i försvaret. Själv har jag inte övervägt det. Att gå med i armén är ett svårt beslut för alla och de som går med frivilligt är väldigt modiga, riktiga hjältar. De förstår att de kan dö när som helst och de säger farväl till sin framtid. De kommer kanske aldrig att kunna skaffa barn eller resa.

Alla män i åldern 18–60 i Ukraina fick order om att stanna kvar i landet efter krigets utbrott. Det gäller dock inte sjuka eller skadade män. Det finns en del kvinnor som arbetade för försvarsmakten redan innan kriget men de har inte skickats till fronten, enligt Marchenko.

Kvinnor kan ställa upp frivilligt och några tusental deltar i striderna vid fronten. Ytterligare tiotusentals uppges tjänstgöra inom armén.

Många kvinnor gör också annat i krigets Ukraina – de vårdar sårade soldater, hjälper flyktingar och fraktar förnödenheter till fronten.

Marchenko kan inte svara på frågan om hur det känns för hennes man, som alltså är arbetsoförmögen och inte kan gå med i armén, att vara i Finland just nu.

– Jag kan inte svara på frågan, det är något som bara han själv kan svara på, säger hon.

Många kvinnor drabbas – också på grund av sin flyktingstatus

Även om Ryssland inte längre är närvarande i Marchenkos hemstad kommer det med jämna mellanrum larm om risk för missilattacker.

Hennes föräldrar bor kvar i staden och är båda två lärare – också Marchenko är utbildad till lärare.

– Min mamma arbetar och vill inte fly, hon pratar inget annat språk än ukrainska. Barnen kan gå i skolan som normalt men ibland kommer det larm om risk för missilattacker. Då får barnen gå i skolan på distans och föräldrarna avgöra om de ska ta dem till ett bombskydd.

I fjol dödades en av Marchenkos vänners fästman av en bomb som slog ner i en idrottsarena. I dag jobbar vännen som lärare i en av de lokala skolorna.

– Han dog i hennes armar. Det var hemskt, vi led alla med henne efter det som skedde. Deras framtid gick i kras.

Framtidsplanerna på is men landet ska byggas upp igen

Ukrainska kvinnor och flickor har drabbats hårt i kriget – enligt människorättsorganisationer av könsbaserat våld som bland annat våldtäkter vilket är en strategi i många krig – och de är förstås också utsatta i egenskap av flyktingar.

Även män och barn har utsatts för sexuellt våld i kriget.

Marchenko upplever att fler kvinnor egentligen vill delta i kriget, men att många inte gör det på grund av könsstereotypiska mönster.

Också vardagen är striktare indelad i könsstereotypiska mönster i Ukraina än i Finland, enligt henne.

– Men yngre människor, i åldern 20–30, lever mera jämställt i Ukraina i dag, säger hon.

Finska kvinnor är friare då det gäller yrkesval och möjligheter i livet, enligt henne.

– I Ukraina är det en självklarhet att utbilda sig vid universiteten direkt efter grundskolan. Men här har jag märkt att kvinnor kan göra lite som de vill, de kan ta ett mellanår eller till och med strunta i att utbilda sig. Det är vanligare här att de arbetar i yrken som är mycket mer mansdominerade i Ukraina, som exempelvis ingenjörer.

På fritiden i Åbo studerar Marchenko finska och engelska och läser böcker. Hon beställer dem oftast från Ukraina och läser på ukrainska och engelska. Just nu kan hon inte planera för framtiden.

Hon håller andan, liksom en stor del av världen. Hur länge krigar Ryssland och vad finns kvar efter det?

– Jag hade flera framtidsplaner innan kriget men nu väntar jag bara på att det tar slut. Då kommer ukrainarna att bygga upp sitt land igen, konstaterar hon. Många vackra äldre byggnader har förstörts.

– De som krigat kommer också att vara traumatiserade och de kommer att behöva hjälp, säger hon.