Putins Ryssland måste kväsas
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ryssland. Putins Ryssland, som länge hunsat landets egna medborgare och terroriserat grannländerna, har nu efter en tids uppehåll åter drabbats av ett våldsamt terrordåd. Offren för detta avskyvärda tillslag mot oskyldiga människor är ändå bara en bråkdel av alla som under åren fått sätta livet till som resultat av storhetsvansinnet hos ledarna i Kreml. Och terrordåden har varit ett resultat av Kremls politik och krigföring.
Högmod går före fall. När Ryssland nu helt officiellt medger att man börjat ett krig mot väst och planerar en allmän mobilisering kanske de vanliga medborgarna inser att de blivit grundlurade.
Ryssland är inte är en mäktig stat, som skyddar sina medborgare och ser till deras väl, utan styrs av despoter som ser till sina egna intressen och använder folket som en förbrukningsvara. Det teatraliska presidentvalet, förlusterna i kriget, den sjunkande levnadsstandarden och nu det makabra attentatet och de lögnaktiga bortförklaringarna måste väl väcka en och annan.
I detta läge, innan Putins regering hittat på flera dårskaper, borde ryska militära och strategiska mål förstöras med de medel, som de facto finns, så att den ryska krigsmakten sätts ur spel. Anfall är ibland det bästa försvaret – passivitet spelar motståndarna i händerna. Tiden rinner ut: Ukrainas befolkning kanske inte tål mycket lidande mer och Ryssland rustar upp för fullt, medan vapenproduktionen i väst släpar efter.
Bekymmer över stigande oljepriser eller vapenindustrins intresse av att kriget skall dra ut och det skall satsas allt mer på upprustning får inte stå i vägen.
För att få fred gäller det att enas om det enda acceptabla målet och göra allt för att nå dit: Det är att nu få Ryssland besegrat, demilitariserat och med tiden demokratiserat, Ukraina återuppbyggt och Europas framtid säkrad. Just nu är det kanske inte läge att satsa resurser på olympiska spel och andra evenemang som dessutom kan locka till nya terrordåd. Det råder ju allt annat än olympisk fred i världen.
Jan-Erik Ingvall
Helsingfors