Vilken linje skulle öka stödet för SFP?

Politik. Det har uttryckts en förmodan att det sjunkande stödet för SFP beror på en politik som i alltför hög grad gynnar höginkomsttagare. Därtill klagar man allmänt på att SFP i dag stöder Sannfinländarnas utvecklingsbistånds- och invandrarfientliga linje. De möjligen grundlagsvidriga gränslagarna som är i vardande verkar sedan hos somliga väcka särskild motvilja.

Obestridligt går vi mot sämre tider för alla och det kan inte SFP lastas för. Men hur bördan nu delas kan nog med skäl diskuteras.

Och när det på högerhåll talas så mycket om en penningskuld som skyfflas över på kommande generationer och hur man därför borde skära ned på den sociala sidan och göra mera för att öka tillväxten – ”sätt fart på ekonomin” – så undrar åtminstone jag om inte den värsta skulden som vår tid lämnar efter sig förutom långvariga krig är en utarmning av naturen och miljön och fortsatt rovdrift på sinande råvaror.

Läget blir minsann inte bättre om befolkningen växer samtidigt som konsumtionen ökar, vilket somliga efterlyser som lösning på våra ekonomiska problem. Skulle inte tvärtom en krympande folkmängd ge mera respit ifråga om naturresurserna?

Vem tillhör jorden och speciellt landet Finland egentligen? När man talar om grundlagen och något grundlagsvidrigt borde den saken först redas ut.

Stängningen av östgränsen är inte riktad mot utlänningar över lag utan har en speciell orsak. Det krig som Ryssland satt igång bryter mot alla konventioner och lagar och nu gäller det att få Ryssland isolerat och bragt på knä, vilket ju borde vara det gemensamma målet för alla försvarare av demokrati och rättvisa.

Utan ett tydligt mål famlar man lätt omkring som i dimma, vilket påpekats från många håll just i denna fråga. Ukrainas överlevnad och ekonomiska kompensationer räcker inte som fredsvillkor; hotet från öst borde elimineras för all framtid.

Här är stängningen av gränsen mot Ryssland ett medel som helgas av ändamålet. Nöden har som känt ingen lag och alla lagar utom naturlagarna är mänskliga konstruktioner och kan på politiska grunder ändras.

Det har de som arbetar med juridik svårt att svälja – de betraktar lagarna som något heligt. Ändå är det bara arbetsredskap och inga oföränderliga rättesnören i stil med tio Guds bud.

SFP:s aktiva politiker borde till fullo inse att vi befinner i en kris- och krigssituation. Det gäller att undvika en splittring av folket och att inse att lagstiftningen gällande bl.a. gränserna måste kunna justeras efter tidens behov. Vill man spara kunde till att börja med ifrågasätta nyttan av att hålla en ambassad i Moskva.

Jan-Erik Ingvall

Helsingfors