Vart försvann inhopparna? – rederierna får inte tag på extra personal
I nästan tjugo år jobbade Sakari Penttinen, 44, som inhoppare på Viking Line. Ibland var han programvärd eller croupier, ibland försäljare eller shoppinghost.
Medan han jobbade till sjöss tog han två magisterexamina och grundande ett eget företag. Arbetet ombord erbjöd lämplig omväxling och var bra betalt.
Men när pandemin slog till minskade jobben till sjöss och plötsligt dök det också upp attraktiva jobb på landbacken.
– Jag fick ett jobb som var bättre betalt och som motsvarade min utbildning, berättar Penttinen som först planerade utbildningsmaterial inom matematik och i dag jobbar med statistik och dataanalytik.
Jobba ombord kan han nog tänka sig igen någon dag, men inte just nu.
Många av passagerarfärjornas inhoppare har under pandemitiden fått jobb på land och rederiernas vikariepooler har krympt betydligt.
Lena Marcus, personalchef på Viking Line, hade tidigare hade en lista som innehöll namn på cirka 400 personer som kunde rycka in under högsäsong och livliga helger.
Nu är listan mycket kortare än tidigare och Marcus bedömer läget som mycket utmanande.
– Just nu klarar vi oss men det behövs nog en hel del nya inhoppare till sommaren om vi då kör med fulla färjor igen, säger Marcus.
I första hand är det på kökssidan, caféerna och i butikerna som det behövs extra personal under helger och på sommaren.
Inverkar rekryteringssvårigheterna på lanseringen av Viking Glory?
– Nej, det gör de inte, svarar Marcus. I och med att M/S Mariella såldes har vi redan människor för de fasta jobben.
Att vikariepoolen inte är lika stor som tidigare är knepigt men enligt Marcus kan det vara lättare att locka extra personal till just Viking Glory eftersom ett nytt fartyg upplevs som spännande och därför lockar mer än de äldre.
Jobb finns till sjöss – till och med "massvis"
Rekryteringssvårigheterna inom sjöfarten är något som också Ville Käldström vid Egentliga Finlands TE-byrå känner väl till.
Käldström är Havsförmedlingens kontaktperson och den som svarar i telefon när rederierna ringer för att få hjälp med att hitta sjömän, matroser, servitörer, vaktmän, styrmän och så vidare.
Enligt Käldström har till och med trettio procent av passagerarfärjornas potentiella inhoppare försvunnit under pandemin. Det är en drastisk förändring som kommer att synas om och när resandet igen får fart.
Men det är inte bara inhoppare det råder brist på. Inom hela sjöfarten råder det brist på arbetskraft.
– Inom alla positioner till sjöss finns det nog arbete just nu, konstaterar Käldström. På manskapssidan finns det till och med massvis av jobb.
Manskapssidan innebär jobb som till exempel maskinvaktman, reparatör, vaktman, matros, fartygselektriker och fartygskock.
Många är sådana som bara tillfälligt är utan jobb.
På Käldströms lista över människor som kan jobba på manskapssidan finns ungefär 100 namn. På befälssidan har han 50--100 namn.
– Men många är sådana som bara tillfälligt är utan jobb och redan har något i kikaren. Andra är kanske sådana som inte har sina läkarintyg eller specialbehörighetsbrev i kraft, säger Käldström.
Situationen är bekymmersam och Käldström skulle gärna se att sjöfartsutbildningen i Finland gjorde lite mera väsen av sig.
– Om man vill jobba till sjöss lönar det sig definitivt att satsa på en grundexamen inom sjöfart, säger Käldström med adress till ungdomar som funderar på vad det lönar sig att göra efter avslutad grundskola.
Enligt Käldström verkar problemet vara att sjöfarten på sistone lidit av något slags imageförlust. Samtidigt är trenden inom finländsk sjöfart just nu att man ökar tonnaget och satsar på nya, större fartyg.
– Det finns nog en viss oro för att det inte kommer att finnas tillräckligt med finska sjömän i framtiden, säger Käldström.
Vad kan arbetskraftsbristen i värsta fall leda till? – Om de finländska sjömännen inte räcker till måste den regel som säger att högst 30 procent av de anställda ombord får vara från länder utanför EU, ändras. Det här motsätter sig troligen alla sjöfartens fackförbund.