Barnspråk på riktigt – ”Du var vargen”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Du som har barn eller har ett gott minne kommer ihåg låtsaslekarna eller rollspelen.
I leken använder barn en dåtidsform, alltså preteritum/imperfekt, till exempel ”Nu var du Rödluvan och jag vargen och du blev rädd”.
Det här är ju egentligen lite konstigt men används i många språk av barn då de vill markera att nu är det lek.
Det blir tryggare så.
Barns verklighetsuppfattning kräver ett vist stöd i språket.
Vuxna torde däremot ”leka” i presens. Ta en parterapi: ”Nu leker vi att du är jag …”
Men lekens preteritum är inte den enda gång en tidsform används utan att syfta på tid.
Tänk bara på bisatsen i vanligt korrekt skriftspråk såväl i svenska som engelska: ”Om jag var rik, skulle jag resa till månen” / ”If a was rich …”
Om-satsen säger inte något som är dåtid utan bara något tänkt och hypotetiskt.
Egentligen liknar satsen ”Om jag var rik” barnets ”Nu var du Rödluvan”.
Preteritum (var) får i båda fallen stå för något tänkt och overkligt.
Samma logik gäller inte i finlandssvenskt talspråk genom att vi till vardags använder sku(lle) i om-satser: ”Om jag sku(lle) vara rik …”
Här uppstår det en skillnad mellan barnens preteritum i lek och en om-sats.
Eller är det så att det finlandssvenska barnet också kunde inleda en låtsaslek med sku?
”Nu sku du vara rödluvan…”
En del barn kan också betona leken genom att använda andra språk, rikssvenska, dialekt eller kanske finska.
Leken blir tydlig och rollerna övertygande.
Själv har jag hört mina barn använda rikssvenska, men det är länge sedan.
Men – hemska tanke – tänk om barnen i dag leker mer med sina mobiler än med varandra?
Mig veterligen har lekens preteritum inte kommit in i vuxenspråket.
Det har däremot uttrycket ”på riktigt”.
Jag har tidigare uppfattat det som lite barnsligt men idag används det flitigt i såväl rubrik och som allmän förstärkning.
I ÅU kunde man 22.3.2025 läsa: ”Anna Forth blir direktör för Svenska Yle på riktigt”.
Uttrycket används för att antyda något gammalt och schemalagt: ”Hemma? När ska du jobba på riktigt?”
Visst har ”på riktigt” blivit ett modeuttryck, vilket kanske antyder en viss osäkerhet om vad som är vad i vår värld.
Eller som förstärkning: ”I dag fick jag verkligen jobba på riktigt!” Jag fick alltså jobba hårt.
Visst har ”på riktigt” blivit ett modeuttryck, vilket kanske antyder en viss osäkerhet om vad som är vad i vår värld.
Ett barn kan behöva uttrycket då verkligheten flyter ut, kanske så också en vuxen: ”Vad är det som händer i världen, på riktigt?”
Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.