Vi står inför en tyst kris – ”Vi behöver få mänskligheten tillbaka!”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Teknik och system springer framåt i rasande takt. Vi behöver sakta ner för att tänka bättre.
Vi behöver skapa andrum i våra system – rum för reflektion.
I organisationer betyder det att våga värdera pausen lika högt som produktionen.
Beslut som fattas med eftertanke är ofta bättre än snabba, reaktiva svar.
Från kontroll till tillit.
Byråkratin bygger ofta på rädsla och kontroll.
Teknik med empati – Vi bör fråga oss: vem tjänar på det här systemet?
När vi utvecklar ny teknik eller processer, borde vi alltid involvera dem som påverkas.
Vi behöver mänsklig design – inte bara funktionell.
Allt som går att mäta är inte värdefullt – och allt värdefullt går inte att mäta.
Ju mer komplex världen blir, desto mer behöver vi mänskligt språk. Där idéer får komma som de är, inte paketeras för att se "rätta" ut.
Jag tror vi står inför en sorts tyst kris!
Vi har skapat system, strukturer, appar och processer som hela tiden optimerar, skalar upp och effektiverar – men vi har glömt människan i mitten.
Det är som att vi springer allt fortare i ett hjul vi inte längre själva ritar.
Världen springer – men till vad?
Det ska gå snabbt. Förbättra, förnya.
Men samtidigt ser vi fler som känner sig utbrända, tomma, vilsna i arbetet. Det är som att vi springer allt fortare i ett hjul vi inte längre själva ritar.
Byråkratin som kväver istället för bär.
Byråkratin började som ett sätt att skapa rättvisa och struktur.
Men när den sväller okritiskt blir den som en skog av regler där man inte längre ser trädens rötter – alltså varför reglerna ens finns.
Den suger ut kreativiteten.
Skapar rädsla istället för handlingskraft.
Man följer checklistan för att inte göra fel – men slutar tänka själv.
Vi söker mening. Och system som inte ser det, kommer i längden att kollapsa under sin egen tyngd.
Jag tror vi behöver mer mod att stanna upp. Att inte genast lösa, automatisera eller processa allt.
Hur kan vi göra detta mer mänskligt – inte bara mer effektivt?
Vi behöver prata mer om livskvalitet än kvartalsmål.
Hur kan vi skapa system som förstår att människor inte är maskiner?
Det handlar inte om att vara motståndare till teknik. Teknik är fantastisk.
Men teknik utan etik, utan mänsklig klangbotten blir kall. Tom. Och till slut farlig.
Vi behöver återföra närvaro och känsla i hur vi organiserar arbete, skola, vård, politik.
Vi behöver prata mer om livskvalitet än kvartalsmål. Mer relationer än roller. Mer varför än hur.
Vi har länge sett arbetsplatser som produktionsenheter – där varje individ är en kugge i maskineriet. Mätbart, förutsägbart, rationellt. Men verkligheten är en annan.
Arbetsplatser är sociala, känslomässiga och kulturella rum. Där bygger vi vår identitet, hittar (eller tappar) mening, och formar relationer.
Och just nu skaver det.
Några symptom på att arbetslivet behöver en ny riktning:
– Trötthet utan fysisk ansträngning. Människor går hem utmattade utan att ha lyft något fysiskt. Det är det psykiska trycket: förväntningar, granskning, ständig uppkoppling.
– Kalendern är full – men tom på riktning. Vi sammanträder, men kommer inte vidare. Beslut förhalas. Ingen vet riktigt varför vi gör det vi gör.
– Allt är bråttom, men inget är viktigt. Vi jagar deadlines som om allt är livsviktigt – men ofta för att undvika skuld snarare än för att uppnå något vi tror på.
Dagens ledarskap har länge vilat på idén om "styrning". Mål, nyckeltal, uppföljning.
Men i en komplex värld kan vi inte "styra" som förr. Vi måste istället orientera. Vara kompass – inte GPS.
Vi behöver:
– Skapa trygghet – inte press. Människor presterar bäst när de känner sig trygga, inte övervakade. Ledare bör vara som ett träd – stabilt, med rötter. Något man kan luta sig mot när det blåser.
– Tillåta mänsklighet. Ibland är vi trötta, vilsna eller superkreativa. Ledarskap som erkänner människans växlingar skapar lojalitet och glöd. Det börjar hos en själv, våga vara människa, inte robot.
– Ställa bättre frågor. I stället för att ge fler svar och direktiv, behöver ledare våga ställa frågor som öppnar.
– Se kultur som strategi. Ledare formar den – varje dag.
Det är ett skifte som börjar i synsättet:
– Från prestation till relation.
– Från kontroll till förtroende.
– Från resultathets till riktning och rytm.
– Från rädsla för att göra fel – till modet att testa och lära.
En mänsklig arbetsplats har plats för skratt, pauser, konflikter, tillväxt, tystnad, kreativitet – och liv. Det är inte en plats där vi döljer vilka vi är, utan där vi kan komma till jobbet som hela människor.