Ödesåren för Varha
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Fastän jag entusiastiskt försöker bli omvald som beslutsfattare till Varhas fullmäktige, så är jag obehagligt medveten om att vi står inför en mycket allvarlig situation direkt efter valet.
De kandidater som nu lovar allt möjligt trevligt åt alla, verkar inte ha en klar bild av vår situation.
Speciellt vi finlandssvenskar i Åbo har all orsak att hoppas på så små förändringar som möjligt, för uppbyggnaden av tvåspråkiga Kaskisbackens vårdcentral framskrider planenligt. Förutom de normala social- och hälsovårdstjänsterna, som kommer att erbjudas på Kaskisbacken, så planeras också åtminstone laboratorie- och röntgentjänster. Själva byggprojektet är meningen att starta inom nära framtid och vara klart till sommaren 2027.
Det enda, som kan hota denna positiva utveckling är, att pengarna helt enkelt inte räcker till. För att undvika en kraftig försämring av välfärden behövs nu tre saker:
1. Finansministeriet måste ge lite mer tid att genomföra de omfattande besparingsåtgärderna som krävs. Annars tvingas vi genomföra besparingar, som vi redan nu vet kommer att bli mycket dyra på längre sikt.
2. Beslutsfattandet bör göras med helhetssyn, inte med fokus på olika produktionsformer.
Varhas ursprungliga, välgenomtänkta nämndindelning, där exempelvis barns och ungas välbefinnande betraktades som en helhet, ändrades på vissa politikers initiativ till en gammaldags, organisationsbaserad modell.
Vi var alltså inte redo för ett kundorienterat beslutsfattande, utan politikernas önskan att få bestämma mer detaljerat vägde tyngre än barnens och ungdomarnas behov.
Nu fattas beslut separat om specialsjukvården och primärvården i skilda nämnder, medan socialtjänsterna hamnat på något sätt i skymundan.
3. Alla Varhas anställda på gräsrotsnivå bör ges klart mera makt än nu att göra sitt jobb så bra som möjligt. De enskilda arbetsteamen bör ges tydliga budgetramar, samt befogenhet och ansvar att utföra sitt arbete så bra som möjligt inom dessa ramar.
Gemensamma mål har definierats, men det finns många olika sätt att nå dem, och de lokala anställda vet bäst hur.
De detaljerade direktiven uppifrån var kanske nödvändiga i början, men nu är det dags att övergå till tillitsbaserat ledarskap.