Vintern som aldrig kom – ”Ska barnen ägna sig åt gyttjebrottning?”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I Åbo hade vi knappt snö under vintern. Få dagar har vi fått njuta av den bitande frost som har varit länge kännspak för våra vintrar.
Däremot fick vi leva med den gråhet som följer ett kroniskt tillstånd av töväder.
Vi såg beläggningsskador skjuta i höjden då temperaturen sågade ständigt mellan köld och värme. Även tegelfasaderna lider av temperaturförändringarna.
Våra hus och vår infrastruktur är inte planerade att tåla fuktiga och omväxlande vintrar.
Skadeinsekterna i skogarna ökar när vintrarna är varma och den rejäla kölden inte tar livet av dem.
Vår infrastruktur och vår stora skogsindustri är anpassade till en tid då klimatet i Finland var annorlunda.
Hösten varade inte i nio månader åtföljd av en sommar med månader av torka. Kölden begränsade spridningen av de flesta skadeinsekter.
År efter år har vi sett globala värmerekord slås och vi ser nu även dessa förändringar i praktiken.
Mer värme i Finland har få fördelar i förhållande till dess nackdelar.
Trots att vi försöker, så börjar det bli svårt att neka att vår livsstil inte påverkar vår planet, vårt hem och vårt land.
Mer värme i Finland har få fördelar i förhållande till dess nackdelar.
Möjligheten att pilka, åka pulka, skida och åka skridsko har främst varit en dröm i år.
Kommer vintrarna att vara som denna kan vi knappast klandra barn och ungdomar för att inte röra sig i naturen eller ta sig ut på gården med sina kompisar.
Vad ska de göra ute, brottas i gyttjan?
Klimatförändringen är förstås fördelaktig för dem som gillar att solbada på stranden.
Men eftersom de våta vintrarna leder mängder av näringshaltigt vatten i haven kan man inte bada i havet på grund av blågröna alger.
I medierna läggs ofta ansvaret för klimatförändringen på konsumenter.
Ifall konsumenten väljer produkter som är hållbara kommer marknaden att följa.
Vi borde välja produkter som är producerade på ett hållbart sätt och vi borde konsumera mindre – eller egentligen inte eftersom vår ekonomi bygger på att vi konsumerar.
Hur kan vi påstå att enskilda individer är ansvariga för klimatförändringen då vår kultur genomsyras av att vi ska använda energi?
Dessutom finns det otaliga certifikat och stämplar på produkter som säger ”köp mig, du gör en klimattjänst! Titta nu på denna fina stämpel vi har lagt på vår plastförpackning”.
Men vet konsumenten vilka certifikat som har verkliga hållbarhetsansatser bakom sig och vilka som är billiga marknadsföringsknep? Knappast.
Hur kan vi påstå att enskilda individer är ansvariga för klimatförändringen då vår kultur genomsyras av att vi ska använda energi?
Konstant blir vi bombarderade med information om saker som vi absolut (inte) behöver och försök att underbygga vår möjlighet att resonera kring våra alternativ.
Köp nu, innan erbjudandet går ut!
Samtidigt kräver delaktighet i samhället en massiv förbrukning av energi.
Att upprätthålla våra släktband kräver resor som i forntid hade tagit dagar eller veckor att ordna och inneburit många faror – inte minst från nu utrotningshotade rovdjur.
Idag åker vi mellan storstäder på nolltid med våra bilar och flygplan för att träffa kompisar och släkt.
Billigt skräp från kinesiska eller amerikanska nätbutiker är inte en orsak till våra problem utan ett symtom på ett samhälle där vi kollektivt belönar dem som maskerar våra önskemål till behov.
Det är svårt att se hur vi kan köpa oss ur en katastrof som skapades av vårt tillgjorda behov att förbruka saker – vare sig de är hållbara eller inte.
Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.