Mikko och Olli Lagerspetz svarar Czimbalmos: Om sionism och Israel utan dubbelstandarder
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi tackar Mercédesz Czimbalmos för hennes svar (6.3 2025) på våra tidigare insändare (3.3 och 6.3).
Vi kan enas med henne (och ECRI) om, att man inte bör använda dubbla måttstockar när man kritiserar den israeliska nationalismen (sionismen) och nationalism i andra länder, eller när man fördömer brott begångna av Israel och av andra länder.
Det är klart, att nationalismen kan spela en positiv roll – t.ex. ledde den finländska nationalismen till att Finland blev till som en självständig stat.
Men vi vet också att nationalism kan urarta i rasism och leda till våldsdåd.
Sådana utväxter av nationalism är det nödvändigt att kritisera.
Den sionistiska rörelsen framställde den palestinska delen av det brittiska mandatområdet som alla judars hemland.
En skillnad mellan denna och de flesta andra nationalistiska rörelser var att i detta land redan bodde ett annat folk.
Redan några månader före sitt officiella grundande 1948 började den framtida staten Israel en etnisk rensning, som innebar dödande och fördrivning av existerande icke-judisk befolkning.
Numera regerar Israel över hela det historiska Palestina, dels som sitt eget territorium, dels som ockupationsmakt.
I området bor två ungefär lika stora folkgrupper – de israeliska judarna och de arabiska palestinierna. Deras livsvillkor bestäms av den judiska staten och är totalt olika.
Israels styre i de ockuperade områdena uppfyller de juridiska kriterierna för apartheid.
Definitionen på folkmord har inte ”urholkats”, såsom Czimbalmos förmodar, utan utgår fortfarande från konventionen mot folkmord från 1948.
Det är första gången, och pga. Israels förstörelse av Gaza, som staten står anklagad inför Internationella domstolen för detta brott.
Det var den övriga världens påtryckning som slutligen ledde till apartheidregimens fall i Sydafrika.
Många viktiga länder har kunnat enas om sanktioner mot Ryssland, emedan landet bryter mot internationell lag.
Vad gäller Israel, behöver omvärlden faktiskt fatta sina beslut utan dubbelstandarder.
Tabarovskys roll: Både studerande, medborgare och internationella domstolar har reagerat på den desperata situationen i Gaza.
Mediepåverkaren Izabella Tabarovsky hävdar ihärdigt att denna svängning i världsopinionen inte främst beror på något som Israel gjort.
Den skulle huvudsakligen bottna i gammal sovjetisk antisemitism.
Av rubriken att döma var detta också tesen för hennes planerade, men avbokade gästföredrag vid Åbo Akademi.
ÅA har tydligen fått ta ställning till två svåra frågor.
Hur pass öppet politiska uppträdanden ska ÅA ge rum för och finansiera i eget namn? Och: Hur bedöms läget om talaren är känd för att ifrågasätta grundläggande värden, t ex internationell rätt? (se Viljam Engström, ÅU 27.2.2025).
En jämförbar situation uppstod hösten 2018, då mediepersonligheten Alexander Bard avbokades från akademins utrymmen. Den gången stod dock akademin själv inte som arrangör.
I fråga om Mercédesz Czimbalmos svar till oss (ÅU 6.3.2025): Vi kan inte se att vi skulle ha tillskrivit henne något yttrande som hon inte har gjort.
Vi kan säkert enas om att läget i Mellanöstern är komplicerat.
Förhoppningsvis enas vi också om att brott mot mänskligheten har begåtts, att de pågår, och att internationella domstolar är det rätta stället att reda ut dem.