Hur gick det, så där enligt egen åsikt, Åbo Akademi?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På måndag kväll, klockan 22.14 fick jag, som en av flera mottagare, ett mejl från en av lärarna vid Åbo Akademis språkcentrum.
Informationen var kortfattad och mellan raderna kunde man läsa att avsändaren var chockerad.
I sin korthet lydde informationen att alla lärare i så kallade korta språk blivit uppsagda med omedelbar verkan – mitt i läsåret då kurser fortfarande pågår.
Det var också den enda informationen om åtgärder, som inte skulle påverka studerande, som jag som studerande tills vidare fått ta del av.
Hur går de för dem som behöver studieprestationerna för att få ut sina examina?
Några svar på vad som händer med undervisningen hade avsändaren inte, och det har knappast heller någon annan, menade avsändaren.
Universitetsförvaltningen tycks inte ha brist på sinne för ironi.
Att slakta en väsentlig del av undervisningen i språk och kommunikation och lyckas kommunicera beskedet på detta sätt uttrycker ett synnerligen avancerat sinne för tragikomedi och svart humor.
Det tycks råda en viss diskrepans mellan uppfattningarna om kommunikationsfärdigheternas betydelse i mellan studerande och universitetsförvaltningen, som visserligen synes följa en mycket konsekvent linje i frågan.
Henry Kissinger är känd, utöver sin utrikespolitiska expertis, för att ha karakteriserat universitetspolitik som den nedrigaste formen av politik, eftersom insatserna är så små.
Denna oväntade vända passar ypperligt i den definitionen.
Redan nu kan vi bevittna både ångest och förakt på sociala medier, där studerande helt förståeligt uttrycker både stor oro och besvikelse på ett så märkvärdigt beslut och hur det har kommunicerats.
Att människor är förbryllade över beslutet ter sig något lindrigt uttryckt.
Är nästa lösning att göra även språkinlärningen en självbetjäningsprocess och bjuda ut Duolingolicenser till studerande?
Hur går de för dem som behöver studieprestationerna för att få ut sina examina?
För att inte tala om dem som överlag vill förbättra sina kommunikationsfärdigheter.
Inga svar har kommit, bara ytterligare frågor och rykten.
Är nästa lösning att göra även språkinlärningen en självbetjäningsprocess och bjuda ut Duolingolicenser till studerande?