Sjukskötaren är expert, inte ett par händer

I dessa tider är det inte så lätt att vara stolt över sitt yrke som sjukskötare när samhället inte verkar uppskatta det.

Trots alla nyheter om uppsägningar, dåliga arbetsförhållanden, bristfällig ledning och låga löner, tycker jag fortfarande att sjukskötaryrket är det bästa yrket i världen.

Framför allt – att vara sjukskötare är ett privilegium.

Det är ett enormt privilegium att få vara närvarande under de svåraste stunderna i en människas liv, att få bevittna glädje och lättnad, att få bevittna födelse och död, hopp och hopplöshet.

Men yrket handlar inte bara om att se och bevittna olika saker, det är också ett privilegium att få veta hur man gör olika och värdefulla saker, som att hjälpa och ge råd till andra i deras liv.

Det är viktigt att också i samhället tala om sjukskötare som experter på att skydda, främja och förbättra hälsa, underlätta läkning och lindra lidande, inte som ett par händer.

De senaste cirka åtta åren har jag arbetat som vårdlärare, inte som sjukskötare, men min identitet som sjukskötare är så stark att jag alltid kommer att identifiera mig som sjukskötare.

Det är en del av mig, även om det aldrig har varit ett kall för mig.

Jag har vuxit in i yrket och expertisen genom studier och arbete.

Med ”jag kan hjälpa” menade jag att jag har kunskapen och förmågan att hjälpa, även om jag aldrig har varit i en liknande situation.

Jag minns förra sommaren när jag blev vittne till en allvarlig trafikolycka och var en av de första på plats.

Jag har aldrig känt mig så stolt över mitt sjukskötaryrke och expertis som när jag stod där mitt i vägen, omgiven av bilbråte och jag sa: ”Jag är sjukskötare, jag kan hjälpa.”

Och med ”jag kan hjälpa” menade jag att jag har kunskapen och förmågan att hjälpa, även om jag aldrig har varit i en liknande situation.

Vi behöver fler sjukskötare.

Tyvärr har antalet sökande till vårdutbildningarna minskat de senaste åren, trots att man med en sjukskötarexamen kan vara ganska säker på att det finns jobb att få.

Sanningen är också att det under de senaste åren har kommit många positiva ändringar i vårdbranschen, som bättre möjligheter till vidareutbildning och olika karriärvägar samt lönehöjningar.

Sjukskötarens kompetens och expertis är också mer erkända och uppskattade inom hälsovården, men kanske inte lika mycket av allmänheten och potentiella sökande.

Enligt en nyligen granskad doktorsavhandling vid Åbo universitet av Niina Glerean, doktor i hälsovetenskaper, har personer som söker sig till vårdutbildningar delvis felaktiga och föråldrade uppfattningar om sjukskötaryrket och vårdbranschen.

Vårdarbetet uppfattas ofta genom stereotyper.

Till exempel ses sjukskötaryrket inte alltid som ett självständigt yrke och en egen profession, utan vården ses ofta som en del av medicinen, och sjukskötarens roll som utförare av läkarens ordinationer och sjukskötarens inflytande som expert ses som begränsat.

Sjukskötare är experter på vårdarbete där läkare är experter på medicin.

Sjukskötarens profession bygger dock på en egen disciplin, vårdvetenskapen, och sjukskötare är experter på vårdarbete där läkare är experter på medicin.

Sjukskötare ses också ofta som människor som vill hjälpa andra. Sjukskötare bör dock snarare ses som personer som vet hur man hjälper och som utvecklar denna förmåga att hjälpa, det vill säga vårdarbete.

Därför är det viktigt att också i samhället tala om sjukskötare som experter på att skydda, främja och förbättra hälsa, underlätta läkning och lindra lidande, inte som ett par händer.

Ingen expert inom någon bransch vill bli kallad som ett par händer.

På grund av detta är det viktigt att inse skillnaden mellan viljan att hjälpa och viljan att ha kunskap och expertis för att hjälpa.

Denna expertis bör också synliggöras mer i samhället om vi vill säkerställa att det finns sjukskötare i framtiden.

Här kan du läsa fler kolumner av Emilia Kielo-Viljamaa.