Små detaljer ger färg åt vardagen

Det börjar redan på morgonen. Telefonklockan ringer med ett ljud som skulle kunna väcka både de rättfärdiga och de mer tveksamma själarna.

Du sträcker dig efter telefonen för att pausa dess ringklockan, men lyckas i stället välta glaset med vatten.

En liten påminnelse om hur skört livet – och nattduksbordet – kan vara. Kanske borde man återgå till en gammal hederlig väckarklocka som inte tar skada av ett litet vattenbad.

Vid frukosten inser du att kaffemjölken är slut. ”Ge oss idag vårt dagliga bröd”, ber vi i Herrens bön, men den nämner ingenting om kaffe och kaffemjölk. Kanske borde vi överväga en tilläggsrad?

Nåväl, efter att ha avnjutit en improviserad kopp svart kaffe och ett glas kallt vatten (yäk!) går du mot hallen och drar på dig skorna. Det är då skosnöret bestämmer sig för att bli kreativt och trassla ihop sig till en knut som känns omöjlig att reda ut. Och när du väl kommer ut – ja, då har du glömt handskarna. Igen.

I kön till mataffären står du bakom någon som verkar ha hela månadens konserver på bandet och dessutom väljer att börja leta efter plånboken och bonuskortet först när det är dags att betala.

Du suckar, men försöker minnas orden om tålamod och vänlighet.

På vägen hem ringer telefonen. Du fumlar med fickan, tappar mobilen och ser den glida in under bilen. ”Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar ...” i Jakobsbrevet, påminner du dig själv medan du hukar dig ner bland slask och grus.

Väl hemma fastnar dragkedjan i jackan, och du undrar varför just småsaker kan framkalla de allra största frustrationerna.

Som präst möter jag ofta människor som bär på tunga bördor: sorg, sjukdom och ensamhet. I det perspektivet kan ett försvunnet paraply kännas ... trivialt.

Ändå är det just dessa små irritationsmoment som ger färg åt vardagen – och ibland en god historia att dela över kaffet.

Jesus talade ofta om de stora livsfrågorna, men han missade inte heller de små detaljerna i människors liv. Om Gud bryr sig om sparvar och liljor, vågar vi kanske tro att våra tappade vantar också ryms i den omsorgen.

Så nästa gång kaffet eller teet tar slut just när du behöver det som mest, eller när du tappar nycklarna för tredje gången på en vecka – ta ett djupt andetag.

Kanske, bara kanske, finns det något heligt även i de små irritationsmomenten. Om inte annat ger de oss alla en chans att öva på tålamod ... och att skratta åt oss själva.

Och glöm inte: Nästa gång du ber om styrka för dagen – specificera gärna att du också önskar fungerande skosnören och kaffemjölkfyllda skåp. Man vet aldrig, böner besvaras ibland på de mest oväntade sätt.