Universitet måste värna om den regelbaserade världsordningen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Diskussionen kring Izabella Tabarovskys inställda anförande vid Åbo Akademi har gått upp i varv, och tar oroväckande former.
Jacob Hjortman framför (ÅU, 22.2.2025) att incidenten utgör ett ryggradslöst svek av den akademiska friheten.
Jag kan hålla med om att den akademiska friheten just nu är viktigare än någonsin, inte minst på grund av mängden desinformation.
Finns det en gräns för hurudana politiska uttalanden ett universitet ska behöva tolerera?
Vi ser hur den akademiska friheten hotas runt omkring i världen och vetenskaplig kunskap förbises med skrämmande regelbundenhet.
Forskarnas röst behövs, som Hjortman uttrycker det. Men finns det en gräns för hurudana politiska uttalanden ett universitet ska behöva tolerera?
Sociala medier har en central funktion som spridare av både sann och falsk information idag.
I själva verket utgör sociala medier de viktigaste nyhetskällorna för vår ungdom (Yle, 27.1.2025). Sociala medier är med andra ord inte informella forum som kan frånkopplas från forskarens vetenskapliga roll. Tvärtom!
Jag skulle vilja påstå att forskare har ett extra viktigt uppdrag, kanske till och med ett ansvar, att förmedla oberoende och tillförlitlig kunskap även på sociala medier.
En forskare har självfallet full frihet att framföra politiska åsikter.
Det är ju svårt att hitta samhälleliga frågor som inte även skulle ha en politisk dimension.
Samtidigt är kategorin ”politiska uttalanden” inte helt oproblematisk.
Vår regelbaserade världsordning ifrågasätts idag mer än någonsin.
Vi har gott om exempel på detta såväl lokalt som globalt.
I Finland antogs den så kallade gränslagen trots att den strider mot statens människorättsliga skyldigheter.
Anmärkningsvärt så avvisade landets president denna problematik som en fråga om ”åsikter” (Pressmeddelande 16.7.2024).
Vi ser en nästan lättsam förhållning i dagens politiska retorik till kränkningar av centrala folkrättsliga regler, såsom rätten till självbestämmande, staters suveränitet, för att inte nämna förbudet mot bruk av våld.
Även de institutionella strukturer som uppbyggts efter andra världskriget – internationella organisationer, övervakningsmekanismer, och domstolar – ifrågasätts i ökande takt, så fort deras beslut inte främjar geopolitiska (eller andra) intressen.
I ljuset av spridningen av falska nyheter och populismens framfart är det inte likgiltigt vilka politiska åsikter som framförs av forskare.
Ett sönderfall av den regelbaserade världsordningen skulle få dramatiska konsekvenser och dess urholkning måste motarbetas.
Vi kan ha åsikter om många aspekter av denna ordning, men faktum är att dess grundläggande principer även utgör en moralisk måttstock.
Universitet ska tillåta kontroversiella åsikter, men får inte bli ett instrument för propaganda.
Oavsett om händelserna i Gaza anses uppfylla den juridiska definitionen av folkmord eller brott mot mänskligheten, så utgör just bruket av denna terminologi ett uttryck för hur allvarlig situationen upplevs. Mänskliga rättigheter kan inte ”tyckas bort”.
När grunden för världsordningen som har byggts upp sedan andra världskrigen nu aktivt utmanas, behöver dessa värden även aktivt försvaras.
Universitet ska tillåta kontroversiella åsikter, men får inte bli ett instrument för propaganda.
Universitetens roll som garant för oberoende och kritisk kunskap är otroligt viktig i dagens politiska klimat. Denna roll omfattar även sociala medier.