Så här ser det ut i huset med 17 rum och kök i Pikis - Hans Langh är född i huset och drömde en gång om att köpa tillbaka Salvela
Cirka en miljon euro. Så mycket har familjen Langh en gång varit beredd att betala för Salvela herrgård i Pikis.
Pikisbon, rederiföretagaren och politikern Hans Langh är född på gården som under åren 1931–1950 ägdes av hans morfar, spritsmugglaren, sjökaptenen och motortillverkaren C.J.S Mattsson.
Gården ligger bara ett stenkast från Alaskartano där rederi Langh ship har sitt kontor i dag och där tre generationer Langh också bor.
I några repriser Hans Langh och döttrarna Linda Langh och Laura Langh-Lagerlöf bjudit på Salvela herrgård och ännu för 4–5 år sedan var man intresserad av att köpa tillbaka gården.
Men S:t Karins stad kunde inte förmå sig att sälja. Istället hyrdes karaktärshuset, som bland annat tjänat som Pikis kommunhus, ut åt ett daghem.
Spånskivor och plastmattor har under decennier täckt golv och väggar Det här har enligt Langh gjort att fukt från källaren sakta men säkert kommit åt sten och virke. Av gårdens övriga hus har en del rivits, andra har fått förfalla.
Nu har familjens intresse för gården svalnat. En nödvändig renovering av gården skulle enligt Langhs beräkningar i dag kosta flera miljoner euro.
Men kanske det finns någon annan som är intresserad av att sätta i skick ett över hundra år gammalt, kulturhistoriskt värdefullt hus i Pikis? Efter att auktionen kom i gång strax före årsskiftet har några anbud redan getts. Det högsta ligger nu på drygt 100 000 euro.
Vi pulsar runt i snön som ligger tjock runt huset. Hans Langh pekar på en mindre, nedgången villa bakom karaktärshuset. Den villan byggde hans morfar då det under kriget blev för dyrt och besvärligt att hålla varmt i det stora karaktärshuset. Och Langh pekar på bagarstugan. I den stod hans mamma Hjördis som Lottaflicka och bakade bröd till fronten under kriget.
Men backa lite! Hur kom det sig att Hans Langhs morfar, ”John” Mattsson köpte gården, varför gick den förlorad och vad hände sedan?
Langh berättar att när morfar Mattsson köpte gården publicerade Turun Sanomat en skämtteckning. På bilden får säljaren, K-M Saari-Tuuppa som var en äldre affärsman från Åbo, skjuts i skottkärra nedför backen från karaktärshuset medan Carl Johannes Severin Mattsson kör upp för backen i fin bil med spritkanistrar på släp i ett snöre efter bilen.
Året var 1931 och Mattsson hade pengar. Saari hade ett par år innan köpt gården av Juho OskarHietarinta som låtit bygga karaktärsbyggnaden 1919. Huset ersatte ett annat hus som brann ner i början av 1900-talet och egentligen var det meningen att Hietarintas bygge skulle bli ännu pampigare än det blev och få flera torn. Men pengarna räckte kanske inte till och man fick nöja sig med ett lite modestare hus.
I Mattssons regi renoverades gården storstilat med bland annat takmålningar. En förvaltare skötte jord- och skogsbruket. Själv var Mattsson, ursprungligen från Iniö, sjökapten och hade seglat på engelska fartyg till bland annat Sydamerika och Indien. I Åbo drev han Turun venetelakka oy, var skeppsredare och smugglade in sprit från Tyskland.
Var traktens största arbetsgivare
Ett år efter köpet av Salvela köpte Mattsson också Alaskartano gård. Tillsammans bestod de två gårdarna av 180 hektar åkrar och 260 hektar skog. Det fanns cirka 60 kor på gården, ett tjugotal hästar och man var traktens största arbetsgivare.
Till att börja med skulle Salvela tjäna som sommarresidens för Åboborna C.J.S ”John” Mattsson, hustrun Vivi samt döttrarna Hjördis och Gunborg . Men när kriget kom flyttade familjen till Salvela.
1949 föddes Hans och bara två år senare omkom Hans pappa i en traktorolycka. Ungefär samtidigt gick morfar Mattsson i konkurs och tvingades sälja Salvela på auktion. Alaskartano hade köpts åt döttrarna Hjördis och Gunborg och på det viset lyckades man bevara en del av egendomen.
Den nya ägaren , Pikis kommun, förvandlade karaktärsbyggnaden först till folkskola och sedan till kommunhus. Den mindre villan blev barnrådgivningsbyrå. Mellanväggar spikades upp och lysrör monterades upp i taket.
Utifrån ser huset ut som förr men inuti är det inte mycket mer än trappan till övre våningen, en präktig kakelugn och entréns takmålning som skvallrar om svunna tider.
Hans Langh gör ingen hemlighet av vad han tycker om Pikis och sedermera S:t Karins sätt att sköta den gamla herrgården.
– Det finns inget som heter kollektivt ansvar. Det är väldigt synd att huset har fått förfalla så.
Langh har bekantat sig grundligt med byggnaden flera gånger och enligt honom är den fuktskadad.
Det är synd på ett fint hus men lite synd är det kanske också nu om både Pikis och S:t Karins som under årens lopp velat sälja men inte kommit till skott.
– Jag vet inte varför det gått så att varje gång vi gett det högsta anbudet så har kommunen dragit åt sig öronen. Är det kanske avundsjuka? Man har väl bara inte velat att vi ska få tillbaka Salvela, säger Langh.
Utgångspriset för Salvela herrgård var 0 euro när auktionen inleddes.
Staden: Huset är i förhållandevis bra skick
Om Langhs syn på Salvela karaktärshus är aningen pessimistisk, har man från S:t Karins stads sida en positivare syn på 103-åringen. Enligt projektplanerare Harri Likki, som har gått igenom husets skick, har det funnits ett rörläckage i huset tidigare. Läckaget har dock reparerats.
– Det handlar om ett stort hus så det kan nog finnas kvadratmetrar som är fuktskadade, säger Likki och tillägger att det är helt klart att huset behöver renoveras, men några omfattande mögel- eller fuktskador torde inte finnas i huset, uppger Likki.
Huset är kulturhistoriskt värdefullt och förutom att stadens beslutsfattare ska godkänna anbudet på huset ska beslutsfattarna godkänna köparens planer för huset. Huset är skyddat på så vis att renoveringar på utsidan bör göras med varsam hand medan nya ägarna har ganska fria händer inomhus.
– Att riva huset kommer inte på fråga. Det kommer staden aldrig att gå med på, säger Likki. I köpet ingår ungefär en hektar mark. Det betyder att de byggnader som finns i närheten av karaktärsbyggnaden inte ingår i köpet.