Den digitala distraktionen – ”Ständig uppkoppling skadar fokus och kommunikation”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi lever i en tid där vi är mer uppkopplade än någonsin. Våra telefoner har blivit en förlängning av oss själva, och sociala medier har en ständig närvaro i våra liv.
Det är en revolution som har gett oss enorma möjligheter att kommunicera och dela information, men också ett pris – synligt i vår förmåga att koncentrera oss, kommunicera och balansera våra liv.
Splittrad uppmärksamhet minskar vår förmåga till djupare tankearbete och gör oss mindre produktiva.
Som förälder är det en utmaning att förklara för sina barn varför de inte får spendera tid på sina skärmar, särskilt när även barnprogram som BUU-klubben lockar med sina appar.
Under jullovet åt jag lunch i Åbo och blev sorgset påmind om vårt digitala beroende. På en restaurang satt flera barnfamiljer där över hälften av barnen hade en skärm framför sig.
I ett av borden satt hela familjen och tittade på sina skärmar – barnen såg film på sina surfplattor med hörlurar, mamman fotade sig själv och maten för sociala medier och pappan skrollade Tik Tok. Ingen sa ett ord till varandra.
Forskning visar att ständig uppkoppling kan leda till koncentrationssvårigheter, stress och i värsta fall utbrändhet. Våra hjärnor klarar inte av den konstanta strömmen av notifikationer och information.
Splittrad uppmärksamhet minskar vår förmåga till djupare tankearbete och gör oss mindre produktiva.
På arbetsplatsen är effekterna tydliga.
Anställda som ständigt avbryts av sina telefoner får svårt att hålla fokus, och kvaliteten på arbetet sjunker.
Dessutom påverkas kommunikationen negativt – när vi är mer fokuserade på våra skärmar än på våra kollegor missar vi nyanser i samtal och kroppsspråk, vilket försvagar relationer.
Under rekryteringsintervjuer händer det att kandidater plötsligt tar fram telefonen eller skrollar på sin dator, vilket bryter flödet i diskussionen.
Som chef märker jag att detta även påverkar rekryteringsprocessen.
Under intervjuer händer det att kandidater plötsligt tar fram telefonen eller skrollar på sin dator, vilket bryter flödet i diskussionen.
Det kan verka ointresserat, men kanske är det en vana som blivit normaliserad.
Många arbetsgivare förväntar sig dessutom ständig tillgänglighet, vilket suddar ut gränserna mellan arbete och fritid.
Detta skapar stress och press att svara på mejl och meddelanden även under lediga stunder, något som kan leda till utmattning och bristande arbetsglädje.
Våra barn växer upp i en värld där denna konstanta uppkoppling börjar tidigt och riskerar att bli normen.
Vad kan vi göra? Första steget är att bli medvetna om våra digitala vanor och sätta gränser.
Att stänga av notifikationer på jobbet eller skapa skärmfria zoner i hemmet hjälper oss att återfå fokus och närvaro.
En så enkel gest som att lägga undan telefonen under familjemåltider gör stor skillnad. Vi bygger starkare relationer när vi ger varandra vår fulla uppmärksamhet.
Som vuxna har vi ett ansvar att vara förebilder för barn.
Om vi ständigt är uppkopplade lär vi dem att det är normalt att vara frånvarande i det fysiska rummet.
Vi behöver visa att det finns ett värde i att vara närvarande, att samtala och dela upplevelser utan att en skärm står emellan oss.
Den digitala världen är här för att stanna, men vi måste arbeta aktivt för att skapa balans. Det handlar inte om att överge tekniken, utan om att använda den medvetet.
Först då kan vi återfå vår förmåga att fokusera, kommunicera och leva fullt ut – både i jobbet och i våra relationer.
Här kan du läsa fler kolumner av Johanna Molin.