Varför måste vi prata om bostäder i Åbo under valvåren?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Under våren röstar vi i både regionala och lokala val. De handlar om människors vardag, om hur världen ser ut när man öppnar ytterdörren. Det handlar också om en halvtidsutvärdering av vår regering.
Finländarna och de som bor i Finland kommer att stanna upp och fundera över regeringens verksamhet. Allt som beslutas eller har beslutats i riksdagen återspeglas på många olika sätt i den lokala vardagen. Därför utmanar regeringens politik de lokala beslutsfattarna, också dem som delar partibok med ministrarna.
Som beslutsfattare från Åbo och som kandidat i kommunalvalet undrar jag ofta vilken motkraft Åbo kan erbjuda mot regeringens beslut om nedskärningar och andra åtgärder i en tid då de ekonomiska riktlinjerna i huvudsak bygger på osäkerhet. En av de viktigaste valfrågorna kommer att vara bostadspolitiken.
En växande stad är en möjlighet, men med möjligheter kommer också hot.
Åbo växer snabbt. Förra året växte stadens befolkning med 4 229 personer. Senast en liknande ökning ägde rum var 1972. Befolkningstillväxten för med sig en hel del för beslutsfattarna att ta ställning till – och debatten handlar inte bara om antalet bostäder. En växande stad är en möjlighet, men med möjligheter kommer också hot. Vår regerings bostads- och socialpolitik kommer att se till att dessa hot också förstärks.
Bostadspriser och möjligheter kommer att påverkas av migration parallellt med regeringens nedskärningar i bostadssubventioner och rådgivning och nedmonteringen av sociala bostäder. De stigande levnadskostnaderna, krisen i byggsektorn och, till exempel i Åbo, trycket på att höja hyran för TVT-lägenheter efter mer stabila år, ger också olika färger till debatten.
De kombinerade effekterna av dessa faktorer är framför allt mänskliga, i form av vräkningar och att bli tvungen att flytta till billigare orter. Det är ett faktum att en allt större andel av Åbobornas inkomster går till bostäder. Det handlar också om att locka arbetskraft till kritiska men lågavlönade yrken, det vill säga att trygga viktiga tjänster och stadens funktion som helhet, liksom ekonomin. För det tredje segregationen, som är starkare i Åbo än i de andra städerna och som påverkar balansen i staden på många sätt.
I framtiden måste bostadspolitiken vara förebyggande snarare än reaktiv.
När det gäller boende kommer stadens egen roll att växa betydligt i framtiden och detta ansvar bör inte undvikas. Förutom en adekvat bostadsproduktion måste policydokument för bostäder och markanvändning läsas och förhandlas mer noggrant.
Målen för koncernbolagen inom bostadssektorn måste förtydligas så att både prisvärda bostäder och att motverka segregation förblir ett verkligt fokus för bolagen. En diversifierad bostadsproduktion säkerställer å andra sidan att olika gruppers behov beaktas.
I framtiden måste bostadspolitiken vara förebyggande snarare än reaktiv. I slutändan är det en fråga om samarbete: Det måste finnas ett tvärsektoriellt samförstånd och en genuin vilja bland beslutsfattarna i Åbo att se till att bostäder till rimliga priser, minskad hemlöshet och segregation samt bostadsbehoven hos olika grupper i staden tas i beaktande på ett hållbart sätt.
Den bostadspolitiska debatten präglas av många faktorer: Åbo har en hög andel låginkomsttagare, 40 000 universitetsstudenter, brist på familjebostäder och en av de värsta hemlöshetssiffrorna i landet. Det är därför viktigt att den bostadspolitiska debatten inte begränsas till frågan om var man ska bygga, utan också omfattar en diskussion om vad man ska bygga och varför.
Här kan du läsa fler kolumner av Timo Furuholm.