Överlevnadshandboken till ”Trump 2.0”

Miljontals människor i Amerika och runt om i världen bävar inför måndagen den 20 januari 2025 då Donald Trump tar över som USA:s 47:e president. Den västerländska demokratin står inför vår tids svåraste prövningar.

Ångestfyllda tider kräver nya nödinstruktioner. I den ”postfaktiska” vildmarken behövs en överlevnadshandbok som förser oss med dagsaktuella överlevnadstekniker. Hur förbereda och orientera sig i de mest extrema förhållandena där fakta inte mer betyder någonting?

Jonas Jungar (innehållschef på Svenska Yle med ansvar för journalistik och etik) poängterar i sin senaste kolumn (13.1) att det i USA:s förvridna opinionsklimat inte längre är lögnerna som anses hota demokratin, ”utan de som arbetar med att avslöja dem”.

Speciellt hotfullt för demokratin är att sociala medier tänker avsluta sin faktagranskning i en stund då nivån på desinformation dessutom bara kommer att öka. Maria Ressa som erhöll Nobels fredspris för sitt sökande efter sanning och arbete för yttrandefrihet är tydlig: Metas beslut att överge faktagranskning betyder att alla inom journalistik, demokrati och sociala medier har ”extremt farliga tider” framför sig.

Undervisningsminister Anders Adlercreutz nämnde i sin senaste kolumn i ÅU (17.1) att bildning är det bästa motgiftet till desinformation. Bildningen utgör visserligen grunden vi står på, men jag vill i dag understryka betydelsen av journalister och traditionell nyhetsmedia. Helt som under Trumps första presidentperiod kommer nyhetsmedia runt om i världen att erhålla en mer betydande roll i den dagliga bearbetningen av desinformation, halvsanningar och lögner.

Det viktiga är att det inte resulterar i en ”båda sidorna”-journalistik. Media kan i värsta fall sprida desinformation som ”en sida” av sanningen och därmed sudda ut gränserna mellan fakta och fiktion. Slutresultatet kan då bli att sanningar reduceras till en synvinkel bland andra. Om du är i vildmarken och inte vet vilka växter eller bär som är giftiga, står du inför ett existentiellt problem.

Professorn i journalistik Adam Penenberg (New York University) har inför måndagens maktskifte talat om pressens historiska roll för att skydda demokratin. Varje president i USA har haft sina egna besvär med pressen, men skillnaden till idag är att media och pressen känner en ny nivå av ångest och oro inför sitt arbete.

Penenberg är tydlig med hur viktig pressen är för demokratins överlevnad: ”Om den tredje statsmakten viks, knäcks även demokratin.” Om pressen inte respekteras som en legitim röst som ifrågasätter makten resulterar det i en destruktiv spiral. Kritikernas inboxar fylls med hat och dödshot och journalisters hemadresser sprids på nätet för att genomföra hämndaktioner. Kritikers närvaro på sociala medier blir outhärdlig. Trollen är inte bara ute efter dig, utan även efter din familj, vänner och kolleger.

Vad finns kvar av den fria pressen om det yttre trycket leder till självcensur och tystnad?

Därför behöver den fria pressen mer stöd än någonsin tidigare och ett demokratiskt system med medborgare som värdesätter dess kritiska roll och förstår pressen som en grundpelare för demokratin.

Bildning borde inte bara handla om att bygga upp den interna källkritiken, utan även att berätta om pressens historiska betydelse för demokratin. Traditionell media, där även ÅU spelar en viktig roll i Finland, utgör en avgörande del i vår tids demokratiska överlevnadshandbok.

Donald Trumps första dag vid makten, dagen då han enligt sina egna ord skall agera diktator, står vi inför en nyhetslavin. Den första utmaningen för pressen kommer troligen att handla om USA:s mest omfattande massdeportationsaktion som kommer att ha oberäkneliga nationella och globala konsekvenser.

Den fria pressen, demokratins vakthund, kommer inte att få en lugn stund under ”Trump 2.0”. Pressens överlevnad handlar inte om ett självintresse. Utan den fria pressen står vi utan avgörande sidor i vår tids demokratiska överlevnadshandbok.