Vems välfärd försvarar regeringen? – ”Politiken ska skapa möjligheter – inte omöjligheter”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Regeringens planerade nedskärningar i socialskyddet har fått många att reflektera över vilken typ av samhälle vi vill bygga.
När man samtidigt också skär ner på social- och hälsovårdstjänster, utbildning och höjer vardagens kostnader genom skattehöjningar, blir situationen orimlig för många finländare.
Regeringen säger att detta är ”nödvändigt”. Men det är inte sant. I politiken finns inga ”måsten” – bara värdeval.
Regeringens nedskärningar har systematiskt riktats mot de fattigaste, de sjukaste och barnfamiljerna.
De Gröna presenterade redan förra hösten en alternativ budget som skulle balansera ekonomin lika mycket som regeringen, men göra det på ett sätt som inte försätter människor i fattigdom utan bygger vägar ut ur den.
Regeringens nedskärningar har systematiskt riktats mot de fattigaste, de sjukaste och barnfamiljerna.
Statistiken visar att det förra året fanns nästan 140 000 barn i Finland som levde under fattigdomsgränsen – 17 000 fler än året innan.
Dessa familjer lever redan på existensminimum och saknar ofta tillräckligt stöd i vardagen.
När socialskyddet skärs ner försämras barnfamiljernas situation ytterligare. Även en liten förändring kan få en redan bräcklig ekonomi att kollapsa.
Valen i vardagen blir allt snävare: ska familjen prioritera mat, värme eller barnens fritidsaktiviteter?
Om låginkomsttagares möjligheter till utbildning, hälsovård och grundläggande behov försämras, undermineras samhällets stabilitet. Och det vill vi inte.
Fattigdom och att den ökar är ett problem för hela samhället.
Hur det går för grannen påverkar alltid också dig.
Om låginkomsttagares möjligheter till utbildning, hälsovård och grundläggande behov försämras, undermineras samhällets stabilitet. Och det vill vi inte.
Regeringens politik har redan väckt oro för hur barnfamiljernas fattigdom fördjupas.
Med nedskärningarna hamnar särskilt ensamförsörjare och familjer med många barn i kläm. Effekterna syns inte bara i familjernas vardag utan också i barnens framtid.
Forskning visar att barnfattigdom påverkar barns utbildning, hälsa och möjligheter att bryta sig ur fattigdomscykeln.
De som försvarar nedskärningarna hävdar ofta att de ska uppmuntra människor att arbeta.
Detta synsätt bortser från att arbetstillfällen inte uppstår i ett vakuum och att inte alla kan ta tillvara på möjligheterna utan ordentligt stöd.
Regeringen hoppas kunna minska arbetslösheten, men samtidigt har den till exempel avskaffat vuxenutbildningsstödet och försvagat arbetsförmedlingstjänsterna – viktiga verktyg för att främja sysselsättningen.
Under denna regerings tid har arbetslösheten endast ökat, och just nu pågår en konkursvåg som är större än under finanskrisen.
Regeringen har också skurit ner på skyddsdelen i arbetslöshetsstödet, som specifikt varit en morot för att ta arbete.
Under denna regerings tid har arbetslösheten endast ökat, och just nu pågår en konkursvåg som är större än under finanskrisen.
Och regeringen tycks inte heller minnas att de nu skär ner exempelvis för ensamförsörjare som redan har ett arbete men vars lön inte räcker för att leva på.
Minister Purras kommentarer om att regeringen bara skär ner för dem som skulle kunna påverka sin situation känns särskilt kyliga – så är det verkligen inte.
Syftet med socialskyddet är att säkerställa grundläggande behov och erbjuda stöd till dem som behöver det mest.
Barnfattigdom är inte bara ett problem för enskilda familjer utan påverkar hela samhället. När barn inte har möjlighet till en trygg och stödjande uppväxtmiljö står hela nationens framtid på spel.
Det är dags för regeringen att ta ansvar för att bygga ett bättre Finland – ett där politiken skapar förutsättningar för ett gott liv för medborgarna, möjligheter – inte omöjligheter.
Lyckligtvis hålls regional- och kommunalval i vår, där väljarna kan uttrycka sin åsikt om den kalla och oförnuftiga nedskärningspolitiken.
Här kan du läsa fler kolumner av Sofia Virta.