Hosianna – befrielse från vad?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
John Vikströms fina adventsbetraktelse kring betydelsen av ropet Hosianna (ÅU 1.12.2024) väckte mitt intresse. När folket ropade ”Befria oss!” – vad var det de tänkte på? Var det befrielse från romerskt förtryck?
I trosbekännelsen finns passusen ”förlåt oss våra skulder”, vilken antagligen härstammar från det judiska jubelåret som firades vart femtionde år. Det var en tradition som härstammade från Egypten och Mesopotamien och som innebar att vid vissa tidpunkter skulle gamla skulder förlåtas och slavar friges. Det var av vikt att skuldbelagda fick behålla sin jord och fortsätta livet som fria skattebetalare.
I Jesus första framträdande – i hemstaden Nasaret – hänvisade han till profeten Jesaja och hävdade att ett jubelår borde utlysas. Det är också möjligt att Johannes döparen tidigare hade samlat folk just för att kräva befrielse från skuldslaveri.
För romarna var sådana krav oacceptabla; skulder skulle betalas och någon massbefrielse av slavar var helt otänkbar. Att utlysa ett jubelår på det sätt man gjort i orienten var detsamma som ett uppror mot allt Rom stod för. Det var först genom att omtolka befrielsekravet till att gälla enbart synd och frälsning som kristendomen kunde godtas som romersk statsreligion.
Tetrarken över Galilén, Herodes Antipas, gjorde vad han kunde för att bli kung över hela faderns kungarike. Han visade intresse för både Johannes och Jesus, som uppenbarligen hade ett stort folkligt stöd. Det viktigaste för honom var emellertid att vinna Roms fulla förtroende och därför lät han döda bägge som upprorsmakare.
Vi lever i en tid där skuldsättningen antagit enorma och svårgenomskådliga proportioner. Att utlysa ett jubelår är ännu svårare än på Jesus tid. Vi är ju dessutom skuldsatta i förhållande till naturen och klimatet. Men den inspiration som Hosianna-ropet ger får vi ta på största allvar.