Ibland måste man blicka långt för att kunna se nära
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag stod på bron och tittade över det tjocka stenräcket mot den höga kullen på andra sidan River Wear och de mäktiga tornen av Durham Cathedral.
Jag hade gjort det ett antal gånger redan, min telefon var fylld av bilder på katedralen från alla tänkbara håll.
Den här gången gjorde dock mobilkameran något oväntat: i stället för att automatiskt fokusera på tornen, valde den att lyfta fram några murgröneblad från en ranka som växte runt och över räcket.
Jag tog ett nytt foto, och var noggrann med att denna gång ha fokus på katedralen. När jag sökte fram bilderna i telefonens galleri, var jag redan på väg att radera det första fotot … Men jag stannade upp och tittade på det en längre stund, bläddrande mellan de två olika vyerna. Blad, torn. Torn, blad.
De två turisttypiska fotografierna kopplades ihop med något som jag hade ofta tänkt på dagarna innan. Att ha flyttat till England för ett halvt år var såklart ett äventyr och en fantastisk möjlighet att få koncentrera mig på min doktorsavhandling, i en miljö speciellt passande just för mitt ämne. Men det var mer än så.
Distansen till allt det som varit min rutinmässiga vardag i årtionden hade redan på några veckor skärpt min fokus på vad som egentligen var viktigt. Och det var inte många saker.
Egentligen hade jag ju alltid vetat att det är så, men något i den där stunden på bron fick den nordengelska höstsolen att lysa in i mitt ibland så dystra sinne.
Livet kan vara hårt, svårt och komplicerat. Världen är grym, kall och skoningslös. Vi kan bli nerskalade till bara benen, både bildligt talat och av fysiska åkommor.
Jobs öde och ord resonerar ofta och djupt, ”Låt den vara utplånad, den dag då jag föddes!”
Vi vill ju helst vara lyckliga, älskade, njuta av livet, göra gott, ha meningsfulla förhållanden. Men sann lycka är inte en avsaknad av motgångar.
”Nina, Nina. du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt.”
Den frid som fyllde mitt hjärta vid den insikten är svår att beskriva. Sann lycka är att bli buren. Lycka är medvetenheten om att vi vilar i trygga händer. Det får solen att lysa i själen.