Vi behöver mindre digitalisering och mer äkta interaktion
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Försämringen av inlärningsresultaten är alarmerande.
Andelen svaga läsare har tredubblats från sju procent i början av 2000-talet till 21,4 procent.
Allt fler människor orkar inte längre läsa långa texter.
Två av tre pojkar läser bara om de måste.
Samtidigt har elevernas koncentrationsförmåga försämrats.
Allt mer tid av lektionerna går åt till att lugna eleverna.
Den dagliga tiden med de digitala apparaterna har ökat. Enligt forskningsdata är intensiv användning av sociala medier och digitalt spelande kopplat till utmaningar för både lärande och välmående.
Unga hjärnor formas lätt.
Självreglering handlar om att kunna styra sin koncentration, uppmärksamhet, sitt beteende, sina tankar och känslor i olika situationer. Dessa färdigheter är absolut nödvändiga också för inlärningen.
Enligt professor Linnea Karlsson är mänsklig interaktion nödvändig för hjärnans utveckling och inlärning.
Språk och kommunikation lärs också in genom interaktion. Vid interaktion är det viktigt med bland annat ögonkontakt, ömsesidiga gester, ansiktsuttryck eller tonfall och i samband med dessa regleringen av känsloreaktioner och motivation.
Interaktion behövs både för utvecklingen av kognitiva, inlärningsrelaterade färdigheter och emotionella färdigheter, bland annat självreglering.
Självreglering handlar om att kunna styra sin koncentration, uppmärksamhet, sitt beteende, sina tankar och känslor i olika situationer. Dessa färdigheter är absolut nödvändiga också för inlärningen.
Barn och unga som växer upp i den digitala världen har inte alltid fått en tillräcklig mängd omedelbar och kvalitativ interaktion för hjärnans utveckling, eftersom tiden som spenderas med digitala apparater tar alltmer plats.
Digitala plattformar stödjer inte heller färdigheter för koordinering och självreglering, i och med att det saknas äkta interaktion där.
Inte heller lär man sig den viktiga färdigheten att hantera stress om man inte övar på det i verkliga situationer.
Samtidigt vänjer sig hjärnan vid och anpassar sig till kortsiktigt arbete och hjärnan får inte längre något pris för långsamma och krävande processer, till exempel läsning av längre text eller fokusering på skoluppgifter.
Således, om ett barns eller en ungdoms dagliga flod av stimuli är ensidig och innehåller för mycket sociala medier eller spelande, främjar det inte hjärnans utveckling av självreglering.
Inte heller lär man sig den viktiga färdigheten att hantera stress om man inte övar på det i verkliga situationer.
Detta leder lätt till koncentrationsproblem och störande under lektioner, bristande ork att anstränga sig med lärande och till exempel längre texter, och till slut försämrad läsförmåga och läranderesultat.
Vi behöver skyndsamt nationella rekommendationer om hur mycket tid per dag på digitala apparater som är lämpligt för barns och ungas balanserade utveckling och lärande.
Man bör också kritiskt överväga och bedöma till vad digitala läromedel lämpar sig och när traditionella läroböcker, häften och pennor är det bästa alternativet.
För att växa upp och utvecklas till en balanserad människa behöver ett barn och en ung person tillräcklig genuin interaktion med sina föräldrar, andra i samma ålder och lärare.
En digital apparat kan aldrig helt ersätta detta.
Det här förutsätter också att vuxna verkligen är äkta närvarande och håller sig borta från telefonerna.
Här kan du läsa fler kolumner av Eeva-Johanna Eloranta.