Jag förlåter dig
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På lördag är det alla helgons dag. I den evangelisk-lutherska kyrkan har vi valt att fira alla helgon, kända och okända, på en och samma dag, och dessutom också komma ihåg alla dem som dött.
Ett helgon är en människa som varit en god förebild. På alla helgons dag minns vi våra nära som dött. Det är vanligt att vi går till gravgården och tänder ljus vid graven eller kanske vi går till annan viktig plats och tänder ljus där.
Många gravgårdar har speciella platser där man kan tända ljus för nära som är begravda på annan ort. På Åbo begravningsplats finns det en fin klippvägg som brukar vara full av fladdrande vackra ljus.
Då vi tänder ljus brukar vi minnas våra liv eller en eller fler händelser ur våra gemensamma liv med hen som vi tänder ljus för.
Mångas minnen är fina men inte alla. Våra liv tillsammans är inte alltid så harmoniska. Det är ibland smärtsamma händelser som bubblar upp till ytan då vi ser tillbaka. Vi är inte alltid goda förebilder för varandra och de spår vi lämnar efter oss är inte alla så fina. Vi känner ilska eller stilla vrede över de spår som händelserna lämnat. Kanske ni hört er själva säga eller någon annan säga ”Jag kan förlåta, men inte glömma” och på något sätt betyder detta ”eftersom jag inte kan glömma, tänker jag inte förlåta”.
Jag tror inte att vi glömmer det som gjort oss illa och det som sårat oss. Det kan ta tid innan vi känner oss färdiga att förlåta och så får det vara. En tanke jag vill lyfta fram: är förlåtelse en känsla eller en handling? Vad om vi tänker att förlåta är en handling som man först gör och efter det följer känslorna.
Då vi ser tillbaka på vårt gemensamma liv då vi tänder ljus vid graven, kan vi inte längre diskutera och reda ut. Då går jag ännu en gång bort och känner ilska, vrede och sorg över det som gjordes, det som inte gjordes och det som sades och det som inte sades. Mitt liv begränsas då jag går omkring och känner ilskan nu och då bubbla upp och fräta inuti.
Hur länge har det gått sedan det hände? Känner du att det gått alltför lång tid? Har din förlåtelse mognat? Orkar du inte längre vara arg?
Berätta för någon du litar på vad som hände och hur det fick dig att känna. Om du vill kan du säga att du förlåter hen som gjorde dig ledsen, att du förlåter det som gjorde ont. Du kan säga att du förlåter och går vidare och låter inte längre det som hände fortsätta skada dig. Du kan säga: ”Jag förlåter dig”. Säg ditt farväl till det som skadat dig och gjort dig ledsen.