“Trump-utmattningen” och den kommande sammandrabbningen vid Madison Square Garden
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag fungerar för tillfället som gästforskare vid The New School for Social Research på Manhattan, New York City. Staden är utan tvekan Amerikas liberala hjärta, en kulturell smältdegel och en demokratisk oas. Både Manhattan, Bronx, och Brooklyn röstar alltid på demokraterna (mellan 70 och 90 procent röstar blått). Ja, senast 1924 har majoriteten av rösterna på Manhattan gått till en republikan.
Presidentvalet känns därför märkligt avlägset, i och med att resultatet lokalt sätt är klart. När jag går till universitetet mellan Central Park och Washington Square Park känns det nästan som om staden är fylld med sömngångare som ovetande går mot katastrofen.
Trots den blåa dominansen kommer Donald Trump att ordna en spektakulär massdemonstration på Madison Square Garden den 27 oktober, enbart nio dagar innan valdagen. På nätet har Trumps lokala motståndare gått till anfall genom att boka biljetter till evenemanget utan någon intention att delta. Det är oklart om sabotage-försöken kommer att fungera. Att vägra Trump en masspublik i hjärtat av NYC skulle förstås vara en lyckad aktion mot mannen som älskar att tala om hur hans möten alltid drar fullt hus.
För Trumps förmögna anhängare har det även lanserats en “ultra MAGA upplevelse” vid massmötet i Madison Square Garden. En biljett kostar strax under en miljon dollar (ca. 850 000 euro), fast ingen vet vad som ingår i priset. Vi kan vänta oss ett politiskt spektakel som garanterar nationell synlighet för Trump. Om han lyckas fylla Madison Square Garden med 20 000 MAGA-anhängare har han skapat ett enormt momentum inför valdagen. Det kan ge honom chansen att presentera sig själv som vinnare, redan långt innan valdagen.
Nyheten om evenemanget i NYC fick landets liberal-demokratiska hjärta att hoppa över ett slag. En lokal senator, Brad Hoylman-Sigal, gick genast gå ut med en bitter historisk jämförelse: Trumpismens MAGA demonstration på Madison Square Garden är som det ökända pro-nazistiska massmötet som hölls på samma ställe i februari 1939.
Då var det det tysk-amerikanska förbundet som låg bakom massmötet och propagerades som en “massdemonstration för den verkliga amerikanismen”. Under mötet hedrades George Washingtons födelsedag, salen dekorerades med amerikanska flaggor och bilder på Georg Washington och, naturligtvis, hakkorsflaggor.
Under massmötet 1939 talade de om religion, kultur, ras, och ungdomen. Då talades det även om den interna fienden som förstörde nationen: ateismen, samarbetet mellan raserna, hatet mellan samhällsklasserna, materialismen, anarkismen, arbetarnas internationalism, och det “judiska problemet”. Deras lösning var en “amerikansk arisk nationalism”, i dagens termer en vit överhöghet i amerikanska kostym.
Det som ofta glöms bort är att 100 000 New York-bor demonstrerade utanför Madison Square Garden år 1939, en verklig höjdpunkt i stadens antifascistiska historia. Kommer det att bli en liknande proteststorm mot Trump-spektaklet? Det intressanta är hur protestdynamiken kring Trump ändrat sedan 2016 och 2020. Tidigare var gatorna fyllda med motdemonstranter, men denna omgång lyser protesterna med sin frånvaro.
Ungas protestkrafter har istället riktats mot krisen i Gaza och då har kritiken framförallt riktats mot de nuvarande makthavarna: demokraterna och president Biden. Även en klar Trump-utmattning kan skönjas, och hotbilden om våld har även fått demonstranter att överge konfrontativa metoder.
Riskerna kommer tyvärr bara att öka. Om NYC gör en lyckad protestaktion, kommer Trumps vrede garanterat riktas mot hans motkrafter. Trump har redan hotat sätta in nationalgardet eller militären mot “den inre fienden”, det vill säga hans mest högljudda motståndare på vänsterkant.
Om Trump vinner, kommer demokratisk protestverksamhet att blir ytterst farligt: vem kontrollerar Trumps hämndlystnad om Republikanerna får en Röd Royal Flush och sitter på både presidentmakten, representanthuset, senaten, högsta domstolen, och Elon Musks miljarder? Om de demokratiska sömngångarna vaknar först då, kan den amerikanska demokratin redan vara ur spel.
Här kan du läsa fler kolumner av Kasper Braskén.