I Europas hjärta – har mänskligheten förmåga att lära av historien?

EU är i grunden ett fredsprojekt. Det är viktigt att minnas. Och just nu är det mer aktuellt än någonsin.

Under min första tid som nyvald medlem av Europaparlamentet har det också varit mycket påtagligt. Något jag är väldigt glad över. För vi kan inte ha en viktigare uppgift än att verka för fred och stabilitet i Europa.

En fråga jag ofta ställt mig under de senaste åren är om mänskligheten har förmåga att lära av historien. På något sätt känns det som att världen blir mer och mer fylld av mänskor som inte bryr sig om det som hänt tidigare, eller som än värre – förnekar att det som hänt verkligen har hänt.

I en tid då utbildningsnivån borde vara högre och tillgången till fakta och information bättre än någonsin, ter det sig minst sagt märkligt.

I min barndom fick man slå upp i till exempel Nordisk familjebok, då man undrade över något. Jag minns till exempel en gång då jag ville veta vad Mozart dog av. Svaret fanns i uppslagsboken.

I dag finns informationen på nätet, tillgängligt på några sekunder. Men på nätet finns också mycket desinformation. Och dagens sociala medier erbjuder utmärkta plattformar – tyvärr – för att sprida också falsk eller missvisande information, rena lögner och halvsanningar.

Så vad kan vi då göra. Ja åtminstone får vi inte ge upp! Tvärtom. Vi behöver agera tillsammans på bred front. Och just här erbjuder EU den plattformen.

Men det obehagliga är att det också finns synliga motståndare, som spelar direkt i Putins ficka.

Vi är 720 medlemmar av Europaparlamentet som representerar 27 länder och 440 miljoner invånare. När vi är överens, ja då kan vi nå resultat. Var för sig är vi svaga, men tillsammans är vi starka.

För åttio år sedan förhandlade Finland om fred med Sovjetunionen. Min far hade deltagit i fortsättningskriget liksom så mången annan ung man och min mor hade vårdat sårade soldater runt om i Finland som ung sjuksköterskestuderande.

Miljontals judar fick sätta livet till på grund av nazisterna, liksom även många andra mänskor tillhörande någon minoritet. Länge levde vi i tron att vi aldrig mera skulle behöva uppleva ett krig så nära mera. Att vi aldrig skulle glömma. Hur gick det?

I dag kämpar Ukraina för sin självständighet och frihet varje dag mot ett aggressivt Ryssland. Och Ukrainas kamp för frihet är inte bara deras, den är också i förlängningen vår.

Det ligger i Finlands och hela EU:s intresse att Ukraina vinner kriget. Och därför behöver vi fortsätta ge Ukraina det stöd landet behöver. Det handlar om krigsmateriel, förnödenheter och reda pengar så de kan skaffa det som är nödvändigt.

Finland har här legat i framkanten och nu behöver alla EU-länder bjuda till. Glädjande nog kunde Europaparlamentet senaste vecka godkänna en resolution om stödet till Ukraina med bred majoritet. Men det obehagliga är att det också finns synliga motståndare, som spelar direkt i Putins ficka.

Och då det gäller dagens medievärld, de sociala plattformarna och digitaliseringen kommer vi inte att kunna stoppa utvecklingen.

Men tillsammans kan vi också här åstadkomma mer än var för sig.

Att skolan, utbildningen och forskningen fortsättningsvis är viktig står utom all tvivel. Och där behöver varje medlemsland också bära eget ansvar.

Vi behöver uppmuntra till kritiskt självständigt tänkande, och det gäller inte bara barn och unga utan också oss vuxna. Det borde inte få gå så att det enda vi lärt av historien är att vi ingenting lärt.