Vill vi verkligen tillbaka till kontoren på heltid?

I veckan plingade det till i ledningsgruppens Teamskanal.

Vår personaldirektör delade en nyhet om hur Amazon, bland andra företag, tvingar sina anställda tillbaka till kontoret. Svetten börjar rinna – vad ska man tycka om det här?

En kollega svarar att detta verkar toppen. Alla borde infinna sig på kontoret fem dagar i veckan. Det kommer en tumme upp på det ... Hjälp, snart tycker väl någon att ledningen också borde visa gott exempel och börja vara på kontoret varje dag.

Att tvinga anställda tillbaka till kontoret efter pandemin har blivit en het fråga i näringslivet, och Amazon är ett av de storföretag som beslutat att kräva heltid på plats.

Företagets beslut speglar en bredare trend där stora organisationer försöker återgå till arbetsmetoder som de känner sig bekväma med. Men detta har mött motstånd från anställda och skapat debatt om både riskerna och fördelarna med en sådan policy.

Jag själv har älskat att jobba på distans några dagar i veckan, och jag vågar påstå att jag är oerhört effektiv de dagarna. Jag är en pratsam och social person, vilket betyder att jag lätt distraheras av andra – och dessutom distraherar andra – när jag är på kontoret.

Vi har väl alla stött på kollegor som sitter på kontoret i åtta timmar, men vars resultat kan kallas allt annat än produktivt.

Dessutom kan det under småbarnsåren vara ganska skönt att få fixa lite tvätt mellan mötena eller jobba fredagen från stugan i skärgårdens ro.

Pauser ska man ju ändå ta, och det spelar väl ingen roll om jag står vid torktumlaren eller kaffemaskinen i fem minuter? Åtminstone börjar inte tvätten prata med mig.

Amazon och liknande företag argumenterar att återgången till kontoret är avgörande för att bevara en stark företagskultur, bygga teamkänsla och främja innovation.

Att vara fysiskt närvarande möjliggör spontana samtal, omedelbar tillgång till kollegor och ledare, samt snabbare beslutsfattande.

Förespråkare av denna policy lyfter ofta fram den energi och dynamik som uppstår i fysiska möten, något de menar går förlorat i digitala miljöer.

Vissa ledare menar också att det kan vara svårt att upprätthålla en hög prestationsnivå på distans, där distraktioner hemma kan påverka produktiviteten negativt. Här vågar jag, som kontorsbabblare, påstå raka motsatsen!

Från ett ledningsperspektiv sägs det också vara lättare att övervaka arbetsflödet och prestationerna när alla befinner sig i samma fysiska utrymme. Den upplevda kontrollen och insikten i arbetet minskar osäkerheten för ledningen, vilket gör det enklare att styra verksamheten.

Men är inte detta ett tecken på otydliga målsättningar och arbetsuppgifter?

Vi har väl alla stött på kollegor som sitter på kontoret i åtta timmar, men vars resultat kan kallas allt annat än produktivt.

Återgången till kontorsarbete har dock sina baksidor. En av de största invändningarna är att många anställda har anpassat sig väl till distansarbete och värderar den ökade flexibiliteten, möjligheten att balansera arbetsliv och privatliv, och tidsbesparingen från att slippa pendla.

För dessa anställda känns det som ett steg bakåt att tvingas tillbaka till kontoret, särskilt när företag inte verkar ha lyssnat på deras feedback. Är det personalen eller ledningen som vill tillbaka till kontoret?

Precis som jag upplever många andra att de har blivit mer effektiva när de arbetar hemifrån. Man kan skapa egna rutiner som passar ens personliga arbetssätt och därmed producera mer på kortare tid.

Att återvända till kontoret kan alltså leda till minskad produktivitet, snarare än ökad, vilket går emot företagens förväntningar.

I diskussionen om företagens återgångspolitik finns det också en medelväg som jag ger tummen upp för. Hybrida arbetsmodeller har redan testats framgångsrikt av många företag och har visat sig öka både produktivitet och välmående. Anställda uppskattar den självständighet som distansarbete ger, samtidigt som företagen behåller en fysisk närvaro som främjar samarbete.

Att tvinga sina anställda tillbaka till kontoret på heltid riskerar att skapa missnöje och förlora den produktivitetsökning som många upplevt under distansarbete.

Kan inte detta vara en lösning som både möter företagens behov av innovation och kontroll, samtidigt som de bibehåller sina medarbetares nöjdhet och engagemang?

Att tvinga sina anställda tillbaka till kontoret på heltid riskerar att skapa missnöje och förlora den produktivitetsökning som många upplevt under distansarbete. Samtidigt finns det fördelar med att ha ett fysiskt arbetsutrymme där medarbetare kan interagera och samarbeta mer spontant.

Jag vet att många säger: "Det funkade ju bra förr i tiden!"

Men då var då och nu är nu.

Låt oss gå framåt i utvecklingen och i dialog hitta tydliga målsättningar och möjligheter till att både äta och behålla kakan – en balans som gynnar både företaget och de anställda.

Här kan du läsa fler kolumner av Johanna Molin.