Reportage

Finlands sydligaste skola lever vidare med nya elever – skolmaten får de tillreda själva

Det är en grå tisdag morgon då ÅU besöker Finlands sydligaste skola på Utö. Ett stenkast från skolgården, där alla sex elever nu spritter runt och leker kurragömma, ligger havet och Västeruddens militärområde.

– För tillfället har skolan elever i klasserna 2 till 6 och de är från 4 olika familjer. Av dem har fyra elever börjat i skolan nu i augusti, berättar läraren Tytti Pesu innan vi går in i den vita gamla stenbyggnaden där skolan verkat sedan 1884.

Också Pesu är ny på Utö. Precis som barnen började också hon i augusti och har fått lära känna helt nya elever och nya rutiner på ön där allt måste anpassas till förbindelsebåten Baldurs tidtabeller. Eleverna Emil och Isa Mattsson kommer till skolan varje dag från Jurmo, antingen med egen skjuts eller med Baldur. Luca Mellin, Matilda Alanne, Ida Alanne och Jadessa Mäkynen är nya Utöbor. Med under skoldagarna är också skolgångsbiträdet Vilma Tuppurainen från Aspö. Ida och Emil går båda nu i sexan, vilket innebär att skolan blir åtminstone två elever fattigare hösten 2023.

– Nu ska vi repetera inför provet i naturvetenskap, säger Pesu och alla elever plockar fram datorerna och sina skolböcker som de har i sina egna pulpeter.

De elever som går i samma årskurs sitter tillsammans i små grupper om två och två. Framme vid vita tavlan sitter Matilda, som går i klass 3, och Luca, som går i klass 2, och försöker kombinera rätt bild med rätt namn.

– Är trädet på bilden ett barrträd eller lövträd? Frågar Tuppurainen, och barnen klickar sig vidare på skärmarna.

Pesu berättar att för barn som växt upp i den skoglösa yttre skärgården kan växter som är helt självklara på fastlandet, vara nya bekantskaper. Ett exempel är rönnen.

Tuppurainen och Pesu går som skyttlar mellan eleverna, men enligt Pesu är det inte så svårt att hålla koll på de olika klassernas uppgifter. Eftersom eleverna är så få hinner de uppmärksamma alla elever.

– Det är konstant multitasking, säger Pesu som inte hinner ta några kaffepauser under dagen eftersom hon är med barnen hela tiden. Något lärarrum finns inte.

Enligt Pesu är eleverna mycket bra på att leda sitt eget arbete och koncentrera sig. De går också smidigt från en uppgift till en annan. Men skoldagarna måste anpassas till Baldurs tidtabeller på grund av elevtransporten till Jurmo, och därför blir vissa skoldagar 7 timmar långa, vilket kan tära på koncentrationen.

– Den dagen har vi en timme tyst läsning på schemat. Då de får lägga sig på golvet och läsa böcker som jag beställt från Pargas huvudbibliotek, till exempel Neropatin päiväkirja eller Lätkä-Lauri har varit populära böcker, säger Pesu.

Finlands sydligaste skola har troligen också Finlands bästa skolmat, åtminstone om man får tro eleverna. Mellan mars och september äter de riktig restaurangmat på Utö hotell, med efterrätter som eleverna nu saliga räknar upp.

– Plättar, glass, äppelpaj, bärmousse ... säger Jadessa Mäkynen

Nu under vintern får skolan tillreda sin mat själv. Tuppurainen plockar fram det frusna ekologiska potatismoset och värmer spenatplättar i mikron. Mäkynen som gjort klart alla sina uppgifter i engelska hjälper gärna till.

– Jag tycker om att laga mat, säger hon och skär tomater och sallad.

Medan de äter sin lunch i klassrummet diskuterar eleverna den kommande klassresan då de ska besöka Företagsbyn i Åbo. För dem kommer resan att ta minst tre dagar på grund av Baldurs tidtabeller. Därför hinner de också besöka Impivaara simhall och Åbo slott. Barnen ser också fram emot att få gå på restaurang.

– Jag vill ha sushi, jag har drömt om det redan länge, säger Ida, medan Emil säger att hans favoritmat är hamburgare.

Efter maten fortsätter barnen med att spika små julgranstavlor, och bankandet av hammare ekar i rummen. Det går mot jul i Pargas minsta skola.

”Nu lyssnar jag igen på musik”

Tytti Pesu, lärare vid Utö skola, flyttade till Utö i augusti i år. Hon bor i den så kallade ”Telegrafen”, det vill säga i Finlands sydligaste bostadshus.

Pesu, som såg annonsen om den lediga platsen som lärare i Utö på kuntarekry.fi, säger att hela rekryteringsprocessen från att hon fick höra om det lediga jobbet, till att hon blev anställd, bara tog 10 dagar.

­- Jag är tjänstledig från min tjänst i Reso. Om jag bestämmer mig för att stanna mer än ett år, måste jag säga upp mig.

Hon har fortfarande kvar sin lägenhet på fastlandet, och segelbåten, en Linjett 32, står på land i Reso eftersom det på Utö inte finns några båtplatser för de som bor på hyra.

På Utö har hon ingen TV. I stället läser hon gamla böcker som hon aldrig hade tid för hemma, och lyssnar på musik, något hon inte gjorde tidigare. Hon är utbildad musiklärare, och på fritiden trombonist i SUMU big band.

­- I Reso då jag jobbade i en stor skola var dagarna så mättade med ljud att jag inte orkade lyssna på musik, jag hade inte ens på radion i bilen. Här är vardagens ljudlandskap mycket lugnare, säger Pesu.