De gillar långsam teve

– Hej, vi sitter ju på fel sätt, skrattar Osku Valtonen, när han har bänkat sig i soffan tillsammans med Juhani Koskinen.

Åboduon är känd från ”Soffpotatisarna”, Yles teveprogram där de faktiskt alltid sitter på annat sätt.

– Vi har varit med i cirka 45 avsnitt, säger Valtonen.

Det är alltså inte så konstigt att det känns ”fel” med en annan sittordning än i programmet, som är inne på sin femte säsong i Finland.

Säsongens inledande avsnitt i februari nådde 600 000 tittare. Trafiken i sociala medier är också livlig då Valtonen och Koskinen snackar om det de ser.

Koskinen vill ändå undvika ordet ”kändis”, trots att soffpotatisduon i år kom på andra plats i årets Åbobo-omröstning.

– Tillsammans med de andra i programmet utgör vi en genomskärning av samhället. Vi är inga OS-vinnare, rockstjärnor eller konstnärer. Vem som helst kunde vara med och bidra med sina egna personliga kommentarer.

Programmet är en inhemsk variant av brittiska Gogglebox, som på hemmaplan fått pris på den kända filmgalan Bafta och tilldelats ett nationellt NTA-tevepris, fyra år i rad.

I det finska programmet får man följa med hur kompisar, par, familjer, grannar och invånare på ett seniorboende tittar på olika kanalers program – och kommenterar dem. Det här är ”långsam” teve.

– Det goda är då vi inte själva får välja vad vi ska se, säger Koskinen.

De två anser att de via programmet upptäckt sådant som de kanske inte annars hade hittat. För duon erbjuder inspelningen också några väldigt annorlunda timmar.

– Det är enda stunden under veckan då jag inte är på sociala medier, säger Koskinen.

– Jag har också försökt använda min mobil mindre. Min mamma sade faktiskt att jag inte ska fingra på telefonen på teve, ler Valtonen.

Teveduon reflekterar gärna över all den valfrihet som finns idag. Det är så lätt att bums klicka sig vidare, lättare än att försöka koncentrera sig på ett program.

– Det är sällan jag numera tittar på traditionell tablåteve, säger Kos-kinen.

Valtonen instämmer.

– När man har så mycket annat för sig blir det lite fritid övers för teve. Då är man väldigt noga med vad man tittar på.

Koskinen undrar om vi en dag har en medievärld där man inte ens får höra om sådana program som hemliga algoritmer valt bort ur ens personliga flöde.

Nätteve och sociala medier har redan nu förändrat tittarupplevelsen till en flerkanalsnärvaro. Då kan det ibland vara skönt att ”bara” titta på traditionell teve.

– Häromdagen tittade jag på Jokerits match. Samtidigt pågick det något av en nätstorm om KHL-ligan, men jag tänkte bara att det här är bra hockey, inget annat, säger Val-tonen.

Tre år och över fyrtio avsnitt innebär att Valtonen (34) och Koskinen (31) blivit äldre och just nu fullt sysselsatta med sitt företag Viestintäliiga, som de grundade 2016.

– Vi är ganska likadana som förr, men vi har väl ändå vuxit på många sätt. Nu vågar vi också vara tysta då programmet spelas in, vi behöver inte hela tiden kommentera allt, säger Valtonen.

Att synas på teve har fått Koskinen att reflektera en hel del över den offentliga rollen, hur de som är synliga i medier lätt kan bli fritt villebråd.

– Jag har personligen ändå inte fått en enda negativ kommentar.

Kanske det är programmets natur som gör att feedbacken är bara positiv?

– Ingen medger ju att de tittar på programmet, men många vill ändå ta selfies med oss, säger Valtonen.

Åboduon blir rentav nostalgisk då det blir tal om barn- och ungdomstidens teveprogram, såsom Turtles-ninjasköldpaddor, Lilla Tvåan (Pikku Kakkonen) och Speden spelit.

– Jag minns något hockeyprogram som kom en gång i veckan, det var det enda där man kunde få en glimt från en NHL-match, minns Valtonen.

Koskinen minns för sin del hur skrämmande Lilla Tvåans animerade snutt om svaga isar kändes, den där nallebjörnen går ner i isen.

– Eftersom min storasyster är sex år äldre, fick jag i en tidig ålder också en dos av Melrose Place och Beverly Hills.

Om de själva skulle få göra ett program skulle det inte vara något där man gör sig lustig över någon eller förnedrar människor. Istället efterlyser de fortbildande program, fler diskussionsprogram med djup – långsammare teve.

De två anser att soffpotatisprogrammet har just denna dimension. För yngre tittare kan konceptet vara rentav exotiskt, men för äldre handlar det sannolikt om hög identifikationsfaktor: Så här satt folk förr och tittade på samma program.

– Det finns de som börjat reflektera över om de borde samla familjen eller ett kompisgäng för att titta på teve tillsammans. Det är något av en försvinnande tradition, säger Koskinen.