Affärshuset i hörnet av Eriksgatan och Kristinegatan är en känd jugendarkitekts ambitiösa skapelse
Hur gick allt till då det ståtliga stenhuset St. Erik uppfördes i Åbo centrum? Allt fick sin början för nästan exakt 111 år sedan. Det var då, den 9 maj 1910, som tomten såldes på auktion.
Köparen var handelsmannen J. Ekberg från Helsingfors, som också grundade bolaget Ab St. Erik Oy.
En vecka senare kunde Åbo Underrättelser berätta att bygget av ett affärshus skulle inledas inom bara några dagar.
Trög start för "karuselltomten"
Starten var ändå inte så imponerande. Året därpå beskrev Turun Sanomat det som hade uppförts som ”något som såg ut som en primitiv byggnad”.
– … folk har hela vintern förundrat sig över vad slutresultatet ska bli, skrev TS.
Tyvärr finns det inga bevarade bilder av det som då hade byggts.
Hur kunde man avancera så långsamt med en satsning på en så central tomt? Svaret är att hörnet av Eriksgatan och Kristinegatan inte var så värst ”centralt” för 110 år sedan.
Det fanns trähus på tomten, men själva hörnet var obebyggt. Platsen hade därför bland annat hyrts ut till turnerande tivolin. Många Åbobor kallade den därför ”karuselltomten” – ett namn som faktiskt hängde med i flera årtionden.
Värvade topparkitekt
Det var fastighetsbolaget St. Erik:s vd J. W. Wåhrdström som såg till att det började hända på gården. Uppdraget att rita ett hus gavs till arkitekten Selim A. Lindqvist.
Lindqvist var en av jugendstilens främsta arkitekter i Finland. Han hann under sin karriär också med nyrenässans, nyklassicism och experimentell funkis. Lindqvist ritade nästan 200 hus, men St. Erik var det enda som uppfördes i Åbo.
Projektet handlade inte bara om att bygga ett nytt hus. Det trähus som hade uppförts på gården 1829 skulle också bort. Trähuset plockades i bitar och stockarna blev stommen för ett hus som än i dag finns kvar, vid Satakuntavägen 8.
Det som få vet är att arkitekten Lindqvist var anmärkningsvärt ambitiös då han ritade St. Erik. Han utgick från den franska byggnadsteknikern François Hennebiques patenterade järnbetong (en äldre benämning på armerad betong).
Som kuriosa kan nämnas att hus som hade byggts med samma teknik i San Fransisco klarade den förödande jordbävningen 1903.
Tekniken möjliggjorde öppna bottenlösningar och stora skyltfönster. St. Eriks luftkanaler, avloppsrör, elektricitet och vattenrör var också väldigt moderna, om dock inte något helt nytt i Åbo.
Över hundra byggarbetare deltog i arbetet. Redan år 1912 kunde hotell Standard öppna i den del av fastigheten som vetter mot Kristinegatan.
Den kompletta helheten St. Erik stod klar 1913. Här fanns bland annat bröderna Korkelas bageri och konditori samt deras ”Konstnärernas salong”, ett av stadens finaste kaféer.
Hit flyttade också Aura Möss- och Hattaffär, som tidigare verkade på Auragatan. Många minns ännu affären, som faktiskt fanns kvar i hörnet ända till 1979.
Under de 110 åren har inte bara hundratals affärer verkat i fastigheten. Här har också funnit småskalig produktionsverksamhet, såsom en hattfabrik.
Helheten är inte helt intakt i och med de ombyggnader som gjordes då Hansahelheten skapades, men själva huvuddelen skyddades med statsrådets beslut 1983.
Källa: Panu Savolainens byggnadshistoriska utredning (1913)
En tidigare version av artikeln har publicerats i pappers-ÅU den 2 juli 2020.