Reportage

Kimitoöns Hitis-Rosala daghem är som nytt - nu funkar det äntligen för sitt ändamål

– Nu känns det här som ett riktigt dagis!

Det säger Anna Fihlman, lärare inom småbarnspedagogik och en av de två anställda i Hitis-Rosala daghem.

Dagiset har under sommaren genomgått en omfattande renovering från 70-talslägenhet till en ändamålsenlig enhet för småbarnspedagogik. ÅU:s reporter hälsade på i början av veckan, då det hölls öppet hus i det förnyade daghemmet.

Tre av barnen är mitt i en sagostund, medan den yngsta görs redo för en tupplur ute i barnvagnen.

Då sagan är slut får jag en utförlig rundtur, guidad av Emelie Laine, fem år och Elias Moberg, sex år. De visar upp alla nya skåp med leksaker, den nya toaletten, klädhängarna, frysen, kylskåpet, lekköket och så ytterligare några lådor med leksaker.

Från 1970-tal till 2020-tal

Fihlman fyller på att alla utrymmen är nyrenoverade både in- och utvändigt, att hela köket är nytt och att man fått en ny, rymligare ingång.

– Nu är allting mera funktionsenligt. Barnen har egna hyllor för sina kläder och vi har bord som passar barn, ger Fihlman som exempel.

Hon är speciellt nöjd med att slippa den trånga ingången. Och att köket nu har tagit steget från 1970-talet in i 2020-talet.

– Jag är jättetacksam över att det här nu är fixat. Fast barnen här är få är det viktigt att de har det bra och att utrymmena är moderna och trygga, säger Fihlman.

Runt dagisgården finns nu ett metallstaket som följer rådande rekommendationer. Det tidigare var bristfälligt.

En ny sandlåda har man också fått, samt en miniarena som används av både skoleleverna och dagisbarnen. Miniarenan är ett resultat av kommunens satsning på deltagande budgetering.

160 000 euro

Enligt Kimitoöns tekniska chef Oscar Lindblad sattes 160 000 euro på byggnaden år 2023. Förutom nämnda åtgärder är vattenrören nya, liksom den takförsedda terrassen för barnvagnar.

Budgeten gick egentligen på 80 000 euro, men då man en gång höll på inomhus avancerade man till utsidan.

Nästa år faller turen på skolsidan, där det ska bli nya toaletter, sanering av klassrum samt takåtgärder. Det treåriga renoveringsprojektet kommer att avklaras på två år.

Familjedagvårdare hälsade på

Förutom att Hitis-Rosala skola gratulerar daghemmet till de nya utrymmena med ett sånguppträdande tittar några bybor förbi på en kopp kaffe under dagen.

En av dem är Helena Eriksson. Hon är numera pensionär, men jobbade tills för fem år sedan som den enda familjedagvårdaren här ute.

Även Eriksson tycker det förnyade dagiset är fint.

– Jag startade faktiskt i det här huset år 1975 eller -76. Då var här lekis två dagar i veckan, säger Eriksson.

Familjedagvårdare hann hon vara i ungefär fyrtio år. Eriksson saknar sitt jobb, men säger att hon inte längre skulle orka med det. Att vårda andras barn i eget hem tär på krafterna. Som mest hade hon tio dagbarn.

Dagiset har bara några år på nacken

Hitis-Rosala daghem startade då Eriksson gick i pension.

Dagiset finns i samma hus som Hitis-Rosala skola, i Rosala by. Dagissidan fungerade förr som lärarens bostad.

Då grannhuset ”Småskolan” såldes för några år sedan Åbolands skärgårdsstiftelse flyttade förskoleverksamheten därifrån till skolhuset. Dagis och förskola finns nu i den förnyade delen av skolhuset.

Fyra dagisbarn

I år har Hitis-Rosala daghem fyra barn, varav ett går i förskola. På eftermiddagarna växer gruppen till sex barn i och med eftermiddagsverksamheten för de yngre skolbarnen.

Fihlman sköter huvudsakligen om förskoleundervisningen, därför finns ytterligare en anställd för de yngre barnen.

En del samarbete har skola och dagis, till exempel har Fihlman gymnastik med skolbarnen och så kan hela gruppen göra små utfärder. Skolan har fem elever det här läsåret.

Ovisshet om framtiden är tröttsam

Just nu ser det enligt Fihlman igen dystert ut gällande återväxten för dagiset. Nästa läsår ser antalet barn ut att sjunka till tre på dagissidan.

– Jag vet ingen som väntar barn, eller någon som planerar att flytta hit ut, säger Fihlman.

Även för henne är det tröttsamt med den ständiga ovissheten om barnen ska räcka till för verksamheten. För egen del hoppas hon i alla fall att jobb kan erbjudas på fastlandet ifall dagis här ute skulle tvingas stänga.

Fihlman ser både för- och nackdelar med att barnen är så få.

– Man kommer nära barnen och lär känna dem. Vi blir som en familj, säger hon.

Nackdelarna handlar om att en lärare som står barnen så nära kan gå miste om en del av sin auktoritet och att ledda lekar blir en utmaning.