Efter politiskt utspel: Omtvistade ryska konstnärens staty vid åstranden i Åbo är en chans till diskussion och borde få stå kvar, säger historieexpert
Årsdagen för Rysslands anfallskrig mot Ukraina närmar sig. Hela tre demonstrationer ordnas i Åbo fredag nästa vecka.
En av dem ordnas vid ”Mötet i Åbo 1812”, statyn av Rysslands tsar, kejsar Alexander I och Sveriges kronprins Karl Johan som möttes i Åbo det året för att förhandla om stora politiska frågor som rörde hela Europa.
Statyn beställdes av Rysslands huvudkonsulat i Åbo och staden och anlände till åstranden år 2012.
Statyer med anknytning till Ryssland väckte senast debatt i Åbo då SFP-politikern Terhi Vörlund-Walleniuslämnade in en motion i stadsfullmäktige om att statyn borde tas bort från åstranden. Hon fick mothugg på insändarplats i ÅU och debatten om statyn går het.
I fjol forslade staden bort Leninbysten som stod vid Puolalabacken. Statyn vandaliserades med jämna mellanrum.
Vladimir Putins namnplatta på skvären framför Forum Marinum har också fått stryka med.
Däremot står statyn ”Vänskap” som symboliserar vänskapen mellan folken i Åbo och Leningrad kvar i Puolalaparken.
Så borde Åbo låta ytterligare en staty slinka ut ur den centrala stadsbilden?
Vi frågar Nils Erik Villstrand, professor emeritus i historia vid Åbo Akademi och prisbelönt författare. År 2012 gav han ut boken ”Furstar och folk i Åbo 1812”.
Leninbysten var alltid lite kontroversiell under finlandiseringsåren.
– Men tack och lov så växte ju häcken upp ett tag så han stod gömd i buskaget, behändigt och bra, säger han med glimten i ögat men fortsätter:
– Lenin var förstås en kontroversiell gestalt, som Stalin eller Hitler, men det finns väl ingen i Åbo som tycker att det är något fel på kronprins Karl Johan eller kejsar Alexander den förste. Det som folk har svårt med är att statyn är ett ryskt initiativ och en gåva.
År 2012 tyckte Villstrand att det var smått överdrivet att säga att den ryska gåvan var politisk propaganda, liksom en del också ansåg att statyn av kejsarinnan Maria Alexandrovna i Mariehamn var.
Kejsarinnans staty gavs till Åland år 2011 och har också vandaliserats.
– I dag tycker jag att det ligger något i den synen på den ryska generositeten. Det är inte så enkelt och oskyldigt som det verkar.
Statyerna kan ses som om Ryssland markerar sin intressesfär. Ryssland annekterade Krim 2014 och staty-utplaceringarna har fortsatt också i tidigare Sovjetländer.
Men Villstrand ser ingen anledning att plocka bort ytterligare en staty i Åbo.
Den visar oavsett vem som donerat den en viktig del av historien som inte noteras på annat håll i staden. Den är ett uttryck för samförståndspolitiken mellan Sverige och Ryssland, ett narrativ som förenklat har kallats "tre lyckosparkar" av Paavo Lipponen.
Han syftade på när Finland blev en del av det svenska riket under medeltiden, när Finland blev ett storfurstendöme inom det ryska imperiet år 1809 men fick behålla svenska lagar och när Finland blev självständigt 1917.
– Så har man åtminstone sett på Finlands historia. Sedan kan man ju fråga sig vem som sparkar oss nu. Än en gång är det yttre omständigheter som avgör vår framtid. Visst är vi med och bestämmer men nog är det ju storpolitiken som har öppnat Natofönstret.
Statyn kan också fungera som ett exempel på den ”finska aningslösheten”
Villstrand tycker att statyn borde få stå kvar – eller att man åtminstone ska överväga en eventuell flytt noggrant.
– Dels för att monumentet visar det politiska tänket, 1812 års politik som var vägledande för Sverige i 200 år. Jag tycker att det kan uppmärksammas i stadsbilden. Dessutom är det placerat vid det tidigare landshövdningshuset där mötet skedde.
– Monumentet väcker diskussion om vad som pågår i samhället, det visar det vi har genomlevt och genomlever. Ett monument som bara står på sin plats och förblir ”dött” är ju inte intressant.
Statyn kan också fungera som ett exempel på den ”finska aningslösheten” – att vi inte riktigt förmådde se igenom Rysslands propaganda. Med rätt guide och information kan det bli en bra berättelse för invånarna och turister.
– Jag tror den blir intressantare då och ger en anledning till diskussion bara man greppar tag i chansen, säger Villstrand.
– I Finland monterar vi ner monument ganska sällan. Främst tycker jag att man inte ska stressa med ett beslut. Jag kan inte heller argumentera för att ingenting någonsin ska ändras, till exempel är jag glad att Vasa inte längre heter Nikolajstad som det gjorde åren 1855 till 1917, säger Villstrand som i dag bor i Vasa.
Arve kommenterar inte statyn vid åstranden
Att Leninbysten packades ner i en låda och fördes bort var ett beslut av borgmästare Minna Arve. Beslutet väckte livlig debatt och mothugg, även en protest av den tidigare aktiva vänsterpolitikern Rauno Artesola som ansåg att borgmästaren var jävig då hon fattade beslutet.
Stadsstyrelsen i Åbo förkastade dock enhälligt kraven på rättelse gällande beslutsgången.
Då ÅU försöker nå Arve för att fråga hur hon ser på diskussionen om statyn vid åstranden och om den borde tas bort eller inte är svaret, per sms, att hon inte har något att kommentera.