Mörkret – några reflektioner om livet ovan och under havsytan

Tack och lov har vi på landbacken under de senaste dagarna blivit omslutna av ett vitt täcke, om än ett rätt tunt, som skapar en ljusare tillvaro med dess reflektionskapacitet.

Vi har säkert många av oss redan länge tagit till allt vi kan för att lysa upp höstmörkret: vi tänder ljus och brasor, och hänger upp ljusslingor utomhus.

En del av oss har kanske till och med gjort som flyttfåglarna och dragit söderut, trots att plogarna av flygplan inte är på samma nivå som före pandemin och den ökade medvetenheten om den gröna omställningen.

Vi människor är även rätt lika många av våra landlevande nordliga djurarter i dessa mörkare höst och vintertider.

Visst rör vi på oss för dagliga aktiviteter och för att hitta mat, men sparar på energin och kurar mycket gärna ihop oss inne i väl isolerade hem.

Däremot upplever djuren tack och lov inte den mörka vecka som ligger bakom oss, det vill säga den globala konsumtionshysteriska Black Week och speciellt Black Friday.

Eller gör de det? Jo, på många sätt gör det nog det! De är inte med och klickar hem prylar online, ja eller möjligen husdjuren i famnen framför datorn eller telefon då, men effekterna av vår konsumtion når dem förr eller senare.

Black Weeks slutliga konsumtionsstatistik för 2023 får vi snart, men vi får hoppas att trenden för i år håller, det vill säga att konsumenterna, vi, planerat en minskning av inköpen, något som bland annat rapporterats av Statista.

Det som även i år är de mest populära inköpskategorierna för såväl amerikanska som europeiska konsumenter är elektronik, kläder och assessorer.

Effekterna för naturen inkluderar förändringar och minskningar i djur och växters livsmiljöer och därmed i mängder av individer och arter. Dessa effekter härstammar från det faktum att någonstans skall råvarorna till produkterna tas, någonstans skall fabrikerna få plats, och på något sätt skall varorna sändas hem till oss.

Beroende på vad man inhandlar kan det vara mer eller mindre hållbart i förhållande till dessa saker. Effekterna för naturen inbegriper även det som sker efter vi inte längre vill ha varan i fråga, och när vi slänger den de plastemballage som varan kom i.

I allra bästa fall kan detta slutskede av livscykeln för en produkt eller del av en produkt vi inhandlat vara början på en ny i en välfungerande cirkulär ekonomi. Fallet är tyvärr dock sällan så, trots att vi är på väg ditåt.

Förr eller senare hamnar något av våra inköpta varor, delar av varor eller partiklar av dom, i en annan (permanent) mörk plats, nämligen djuphavet.

Till exempel ett klädesplagg vi inte längre vill ha och som inte når återförsäljning eller förbränning i Finland eller annanstans, hamnar i de flesta fall på klädberg i Afrika eller Asien, och till slut kan delar av det eller partiklar och filament nå havet genom olika vattendrag.

Likaså frigörs partiklar till luften av våra kläder när vi använder dem, speciellt av våra fritidskläder som har en vattenavdunstande yta.

Partiklarna förs vidare till nord- och sydpolerna med vindarna om de inte kommer ned med vattnet till vattendrag och havet före det. De flesta av dessa partiklar är skadliga ämnen i naturen.

Speciellt plastpartiklar återfinns idag inte bara i de ljusindränkta ytvattnen, utan har till och med observerats på jordens djupaste och mörkaste plats, Marianergraven på 11 034 meters djup. Idag vet vi att haven är livsviktiga för oss på olika sätt och att till och med de mörka delarna, under 1000 meters djup dit ljuset inte längre når är fulla av liv.

Vad sägs om fiskar med självlysande hjärnor, sylvassa tänder, eller enorma gap och magsäckar för när de äntligen efter månader får sig ett mål mat.

Många arter är helt blinda och litar på andra sinne och de som ser, har 100 gånger känsligare ögon än oss.

Så låt oss sända en tanke till det mörka förunderliga havet och dess helt makalösa invånare som vi kan hjälpa eller stjälpa genom våra handlingar på land.

Låt den vita snön inte bara reflektera ljus utan även påminna oss om länken till naturen, som sträcker sig enda ner till djuphaven.

Här kan du läsa fler kolumner av Anna Törnroos-Remes.