Räcker det att vi bara har Jesus?

Det är inte länge sedan som hinduer firade sin årliga högtid, diwali. Även jag fick följa med vänner på deras firande.

Det blev klart för mig att det viktiga med diwali inte är att bordet är dukat med alla världens sorter av god mat, att man ger fina gåvor åt varandra eller att man sliter med att städa därhemma.

Nej, det viktiga med diwali är att man ger tid för varandra och att man njuter av stilheten då man inte har bråttom någonstans.

Det där låter ju väldigt bekant. Det är precis som innan julen när vi kristna påminner varandra om att det viktiga med julen inte är allt det som man ska hinna med, utan det viktiga är att man tillbringar tid med sin familj, med vänner och njuter av det som inga pengar i hela världen kan köpa.

Ungefär detsamma har vi dessutom fått läsa i bibeln i årtusenden. Att Jesus är allt vi behöver. Vi vet det. Men, räcker det?

Det är inte alldeles lätt att ta det budskapet när man lever i den här världen. I min postlåda därhemma står det inte att jag inte vill ta emot reklam. Tvärtom, jag vill visst veta hur saker ligger till här i min omgivning.

Och reklamen berättar om en hel del behov som vi människor tycks ha, om att det är ett och annat som fattas mig och många andra just nu.

Många saker fattas mig året runt, som de senaste it-prylarna eller köksutrustning. Just nu före jul är det tydligen dessutom en hel del julpynt som fattas mig. Jag menar att en hel del har jag ju redan. Men det verkar inte räcka. Inte ens nära.

Betydligt svårare blir det när olika sätt att uppmärksamma vänner och anhöriga kommer på fråga. Ett julkort är det minsta som jag kan göra för att inkludera alla i mitt julfirande.

Men räcker det? Knappast, ett julkort räcker inte. För helst ska man ge något som en liten julhälsning, som det brukar heta. Det värsta nämligen är om jag får någonting utöver ett julkort, men har ingenting att ge i stället. Och just här blir det knepigt.

Jag vill ju uppmärksamma alla vänner, samarbetspartners och fina människor som har berört mitt liv under året.

Men när allt hopar sig, finner jag mig än en gång i en superlång kassakö, lika stressad som alla andra i kön, med glada julsånger i högtalarna, just dom sångerna som påminner oss om att det viktigaste med julen köper man inte i butiker.

Tänk om jag den här julen skulle bara minnas familj och vänner, var och en i aftonbönen, och under julhelgen, stilla i tankarna. Skulle det räcka? Räcker det att vi bara har Jesus?

Ja, det gör det, har vi lärt oss att svara. För att vila tryggt i den tanken får vi ta honom emot snart igen. Att bli påmind om det om och om igen behövs. Just någonting annat verkar inte räcka till.